Lärare måste få rätt förutsättningar att möta diskriminering

Jag och Joakim Broström efterfrågade under hösten en nationell strategi för inkludering, där fokus på skolan måste finnas med. Finns också att läsa på Dagens Samhälle.

Lärarförbundet student efterfrågar med detta inlägg en strategi för stärkt demokratisyn och ökad inkludering i svensk skola. Skolan ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på, står det att läsa i Skollagen § 4.

Alltför ofta nås vi av rapporter om kränkningar inom skolan och var fjärde elev fullföljer inte gymnasiet inom fyra år. Vi kan se tydliga brister i skolornas ledning vad gäller det fria skolvalet och elevrekryteringen. Lärarförbundet student oroas av ökande främlingsfientlighet och segregation i samhället. Vi måste göra vad vi kan för att förhindra diskriminering och kränkningar inom skolan. Skolledare måste ha en stark demokratisk förankring och ges förutsättningar att leda en inkluderande och likvärdig skola för alla, och lärare måste ges förutsättningarna att möta varje elev.

Lärarförbundet student betonar vikten av att vi sätter upp tydliga mål för alla elevers lika värde, och för inkludering i skolan. Vi måste ha strategier för att yrkesverksamma lärare får kompetensutveckling, att skolledare kompetensutvecklas och deras demokratiuppdrag förankras och att vi får en god lärarutbildning med ett genomgående inkluderingsperspektiv.

Lärarförbundet student ser med oro på bristen av inkluderingsperspektiv i lärarutbildningarna, och bristen på likvärdighet utbildningarna emellan. Inkluderingen handlar inte bara om att integrera elever i klassrummet, vi måste låta elevers bakgrund och mångfald få genomsyra verksamheten och göra dem delaktiga i sitt lärande. Vi måste visa respekt för mångfald och olika behov och förmågor, och aktivt arbeta för att förhindra diskriminering.

Den främsta orsaken till att elever inte fullföljer gymnasieskolan uppges vara kränkningar och socialt utanförskap. Som lärare och skolledare är det därför viktigt att vi har kompetens att möta all diskriminering grundat i etnicitet och religion, funktionalitet och ålder, sexuell läggning, kön och könsidentitet. Det är viktigt att inkluderingsperspektivet stärks i lärarutbildningarna och att vi har nationell likvärdighet. 

Lärarförbundet student menar att inkluderingsperspektivet måste implementeras inom alla delar av lärarutbildningen och att likvärdighet ska råda mellan alla lärarutbildningar och lärosäten.

Inkludering får inte bli vara ett ämne som uppkommer under ett seminarium och därefter kryssas av. Alltför många studenter vittnar om hur det andra – bögen, invandraren, transan eller muslimen – nämns i någon text på litteraturlistan men sällan bearbetas i diskussioner eller examinering. Vi vet att det finns lärosäten som jobbar progressivt med att låta inkludering genomsyra kurser eller hela utbildningen, men inkludering får inte hänga på ett enskilt lärosäte eller en eldsjäl till lärarutbildare. Det otroligt viktigt att alla lärarstudenter får ta del av dessa perspektiv. Val av lärosäte ska inte vara avgörande för vilken kompetens och beredskap en lärare utvecklar.

Lärarförbundet student ser behovet av en nationell strategi för att kunna möta den ökande främlingsfientligheten och segregationen i samhället. Vi får aldrig lamslås av rasismen. Därför måste staten, skolans huvudmän och våra högskolor ta tjuren i hornen och agera. Vid sidan av andra satsningar menar vi att man måste ta hänsyn till de förslag vi här presenterar. Skolledares, lärares och lärarstudenters roller måste betonas i en strategi för ökad inkludering och mångfald i skolan.

Lärarförbundet student vill se en skola som inkluderar elevers mångfald i det vardagliga arbetet för att möta nya utmaningar. Skolan ska verka för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, samt alla människors lika värde.

Tomas Selin, ordförande Lärarförbundet student
Joakim Broström, vice ordförande Lärarförbundet student

Utbildning är till för alla

Jag och Susanna skrev under hösten en debattartikel om funkispolitik i skolan, på ETC.

I valdebatten om skolan är det ett perspektiv som kommit bort. Det handlar om elever och studenter med funktionshinder. Nu är det dags att sätta ljus på frågan och göra utbildningen tillgänglig för alla, anser Susanna Stavling och Tomas Selin från Lärarförbundet Student.

 Sverige befinner sig i uppstarten av en valrörelse. Under de senaste veckorna har det varit partiledardebatter både i riksdagen och i SVT:s Agenda, och nyligen avslutade Moderaterna sin stämma i Norrköping. Även om vi befinner oss i början av en lång valkampanj är det redan tydligt att skolan kommer att bli en viktig fråga. Debatten har kantats av begrepp som likvärdighet och lärartäthet, och av aspekter som arbetsbelastning för lärare och elevers kunskapsnivå. Lärarförbundet Student välkomnar ett fokus på skolan men vill lyfta fram en fråga som tyvärr i många fall inte uppmärksammas – situationen för elever och studenter med en eller flera funktionsnedsättningar.

Situationen inom svensk skola och svenskt utbildningsväsende skiljer sig åt för de elever och studenter som upplever en funktionsnedsättning. Det har lyfts av Lärarförbundet som länge har drivit frågan om ordinationsrätt för lärare för att garantera att elever och barn får den hjälp de behöver och har rätt till. Lärarförbundet Student vill också betona vikten av att studenter aldrig ska hindras från att fullfölja sin utbildning på grund av en funktionsnedsättning. Ingen är funktionshindrad – hindret uppstår i mötet med en trappa utan ramp eller hiss, i en föreläsningssal utan hörselslinga eller vid andra brister i tillgängligheten, såsom extra stöd i undervisningen.

Statistik visar att upplevelser kring aspekter som hälsa och inflytande generellt är sämre för unga som upplever en funktionsnedsättning än för andra. Endast en av fem studenter med funktionsnedsättning har fullföljt sin eftergymnasiala utbildning, enligt Ungdomsstyrelsen. Rapporten visar också att en av fyra unga med funktionsnedsättning är ganska eller mycket missnöjd med sin utbildning – jämförande siffra med unga utan funktionsnedsättning är en av tio.

Lärarförbundet student företräder över 26 000 lärarstudenter i Sverige och våra medlemmar har varit tydliga med att likvärdighet för alla är en viktig fråga. Vi ser allvarligt på att alla studenter inte har möjlighet till en fullgod utbildning. Vi värnar en bred rekrytering till lärarutbildningen då det är viktigt att våra blivande elevers erfarenheter representeras även bland lärarstudenter och lärare.

Gemensamt måste vi arbeta för att skapa förutsättningar för högskoleutbildningar som överbygger socioekonomiska klyftor, skapar lösningar istället för hinder och ger varje individ en likvärdig möjlighet att följa sina drömmar. Lärarförbundet student vill att ett tydligt ansvar tas för att garantera tillgänglighet och möjligheten att utvecklas på ett kreativt och stimulerande sätt, för alla studenter, elever och förskolebarn. Många politiska partier och andra aktörer har stora visioner vilket är en förutsättning, men om arbetat stannar där är det inte tillräckligt. Arbetet med tillgänglighet måste följas upp och garanteras på alla orter och på alla lärosäten.

Susanna Stavling, styrelseledamot Lärarförbundet Student

Tomas Selin, ordförande Lärarförbundet Student

Ge nyblivna lärare en god start på yrket!

Debattartikel från Upsala Nya Tidning 14/6-2013

Lärarförbundet students arbete kring introduktionsåret har fått regeringen att tänka om. Nu åtgärdas brister som vi kunnat peka på. Redan innan implementeringen varnade vi för en flaskhals och har sedan pekat på brister i genomförandet. Nu krossar regeringen denna flaskhals och vill i stället fokusera på lärarutbildningens kvalitet, lärarstudenters verksamhetsförlagda utbildning och att alla lärare ska få en god yrkesintroduktion. Detta är något som studerandemedlemmarna i Lärarförbundet länge arbetat för.

För Lärarförbundet student har det varit viktigt att man tar itu med de utmaningar vi ser, genom att stärka kvaliteten i utbildningen snarare än en prövning under introduktionsåret. Högskolorna och universiteten har redan examinerat oss. Nu ska antagningen utvärderas och professionsfärdigheterna stärkas genom didaktiken i utbildningen.

Lärarförbundet students rikskonferens beslutade i december 2012 att fokusera på den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), något som nu regeringen också gör i och med den nya politiken. Det har varit viktigt för oss att lärosätet ska ta större ansvar för studenterna även när studenterna är ute på sin VFU.

För att säkra kvaliteten i utbildningen och för kommande lärare är det viktigt attfokusera på vissa områden. Därför måste

• gapet mellan teori och praktik i lärarutbildningen överbyggas
• handledare för VFU-studenter utbildas
• alla nyblivna lärare få en god introduktion i yrket.

Lektorstjänsterna ger fler lärare möjligheter att göra karriär. Nu är det viktigt att tjänsterna sprids till alla skolformer, också till förskolan. Lektorerna måste ges möjlighet att ingå i ett större sammanhang, samtidigt som högskolorna och universiteten måste ta vara på de nya rönen.

Med en forskning som tydligare speglar lärarprofessionen kan gapet mellan teori och praktik i utbildningen överbyggas så att varje nybliven lärare är bättre förberedd på de utmaningar som väntar.

Lärarstudenter måste ges bättre förutsättningar att utveckla sina färdigheter under den verksamhetsförlagda utbildningen. Därför är det viktigt att utbildningen förbereder dem för läraryrkets många uppgifter. En nyckel till en stärkt VFU är motiverande och kompetenta handledare. För att säkerställa kvaliteten vill Lärarförbundet student att handledarna ska garanteras utbildning för uppdraget, och att handledarrollen innebär bättre villkor, och således blir en tydlig utveckling och karriärväg för lärarna.

Utmaningarna för en nybliven lärare är många, ansvaret är stort och arbetsplatsen är ny – Lärarförbundet student ser därför behovet av en god introduktion i yrket.

Många arbetsgivare har redan insett det viktiga i att nyblivna lärare ges möjlighet att utveckla sina professionella kompetenser i samråd med en mentor. I dagens utbildnings-Sverige ser vi ökad mångfald bland skolorna och läraruppdraget blir alltmer komplext. Därför är det viktigt att nyblivna lärare, när de kommer till en ny arbetsplats, ges handledning och stöd under den första tiden i yrket. Det är ett tydligt krav från morgondagens lärare.

Vi i Lärarförbundet student vill att arbetsgivarna tar tag i frågan och ser vinsterna med att varje nybliven lärare ges stöd i anpassningen av verktygslådan för den nya arbetsplatsen. Det är en kvalitetsfråga för skolan.

Lärarförbundet students arbete med att förbättra förutsättningarna att som nybliven lärare etablera sig på arbetsmarknaden har gett resultat. Nu är det viktigt att vi, tillsammans med politiker, arbetsgivare och lärarutbildare gemensamt tar ansvar för att stärka kvaliteten på utbildningarna, ge nyblivna lärare bra förutsättningar – och skapar framtidens skola.

Vi vill ha en skola som kan möta mångfalden av elever och nya spännande utmaningar – allt börjar med en bra lärare!

Tomas Selin
ordförande Lärarförbundet Student

Med rätt fokus på skolan

Jag har i dag haft tillfälle att besöka seminariet Bästa skolkommun 2012, vilket var ett inspirerande och intressant seminarium. Det var ett tillfälle att diskutera framgångsvägar inom skolan, och att vi bör lära av varandra. Kollegialt lärande och läraren i centrum diskuterades som viktigt för hur vi ska utveckla svensk skola. Också vad som är viktiga faktorer för att få en kvalitativ skola diskuterades (mycket av vad som ligger till grund för jämförelsen).

När bästa skolkommuner skulle presenteras så lyftes upp att många kommuner har klättrat enormt, vilka satsningar de kommunerna har gjort på skolan och att många kommunpolitiker ser det som otroligt viktigt att förbättra skolan och att Lärarförbundets jämförelse har fungerat som ett incitament för att göra något positivt i kommunerna.

Under dagen så publicerades en artikel i SvD där LR:s studerandeförenings ordförande kritiserade jämförelsen och anser att det är att hylla skillnader inom svensk skola, något det inte finns några belägg för. Det mynnar så klart ut i smutskastning av Lärarförbundet, den största lärarorganisationen i Norden - ett fackförbund för alla Sveriges lärare. Därtill nämns den nu något trötta "lösningen" på alla världens problem - förstatligande. Hur detta skulle vara en lösning har jag svårt att se. Hade det varit så att alla elever hade samma behov, hela Sverige varit lika organiserat, befolkningsmängden överallt densamma och alla delar av landet haft lika lätt att rekrytera lärare - då hade jag kanske varit ett steg närmare att köpa den platta "lösningen". Men Sverige är inte ett homogent land, utan ett land där eleverna överallt har olika behov och situationen för lärare ser olika ut - det kommer alltså i slutändan ändå att krävas olika satsningar och resurser för olika skolor. Hur det ska lösas genom ett förstatligande har jag svårt att se. Staten som dessutom inte visat någon vilja att ta ansvar för de reformer som förts igenom. Lärarlegitimationen är underfinansierad och har flyttats fram (minst två år), vi ser inga garanterade introduktionsårsplatser utan snarare unga som stängs ute från arbetsmarknaden när de är färdiga med utbildningen. Där har vissa kommuner kommit med bra lösningar, och vi har fått ett nytt avtal som förhoppningsvis förbättrar situationen - alltså långt ifrån någon statlig lösning.

Jag ser gärna ett ökat statligt ansvarstagande! Garantera introduktionsplatserna, fler finansierade lärarlyft på flera områden, rensa bland arbetsuppgifterna och öronmärk pengar till elever med extra behov och till lärares löner!

Jag vill också lyfta något ur Grips artikel:

"Att det är så stora skillnader mellan Sveriges skolkommuner är helt oacceptabelt. Det är inget att hylla, det är något att vara bekymrad över." Det här är okunskap och slutsatser som inte har stöd någonstans. Grip menar att Bästa skolkommun är en hyllning av skillnader. Visst är det fritt att påstå att någon annan sätter rubriken, men detta citat återfinns i brödtexten. Jag vet inte om Grip hellre skulle se att vi blundade för de olikheter som finns. Egentligen tror jag dock bara att han söker orsaker för att smutskasta Lärarförbundet. Det måste vara ett hårt slag att vi genomför en jämförelse som får så mycket medialt utrymme och som dessutom används runtom i landets kommuner som underlag för ett målmedvetet arbete med att förbättra skolan. Bästa skolkommun blir alltså ett incitament för bättre skola, då kommuner som satsar på skolan uppmärksammas. Att satsa på skolan borde aldrig vara fult - utan däremot något inspirerande för andra kommuner och fristående huvudmän.

"För oss lärarstudenter blir frågan högst aktuell i och med det introduktionsår vi ska genomföra efter examen för att få vår legitimation." Det bör tilläggas att introduktionsåret lyftes under dagens samtal, och att en kommun som hittat en bra lösning kring det placerade sig högt i årets jämförelse. Grip verkar vilja se det som något negativt att vi får fokus på introduktionsåret. Han lyfter upp att detta kan bli något att ranka efter. För mig blir Bästa skolkommun ett medel att belysa implementeringen av introduktionsåret, något som Sveriges lärarstudenter borde hylla då vi annars ibland har svårt att få utrymme kring "vår" fråga. Jag tycker det verkar som att Grip ignorerar att vi i dag ser bristande statligt stöd till den reformen, och att resultaten i implementeringen ser olika ut i landet. Det är viktigt att lyfta fram de kommuner som hittar lösningar för hur de löser introduktionsåret och mentorskapet. Det kan bara vara inspirerande för andra kommuner och fristående huvudmän.

Jag vill inte "våga vägra Bästa skolkommun", jag vill uppmuntra att vi lyfter fram vad som kan göras för att få en bättre skola - och på så sätt inspireras av varandra för att få en bättre och mer likvärdig skola där vi har plats för alla elever.

Jag vill hitta konstruktiva sätt att utveckla den svenska skolan och få en mer likvärdig skola för våra elever, där alla elever når målen och kan utvecklas utifrån sin potential. Jag vill ha en skola där vi satsar på lärares utveckling, deras löner, och därför får de bästa lärarna, och en utveckling i skolan utifrån lärares profession och kompetens.

-----

Tomas Selin,

styrelseledamot, Lärarförbundet student

Varför fungerar inte marknadsekonomin?

Jag sitter här en onsdagsmorgon, ledig från extrajobbet, och läser dagens DN-debatt. Reinfeldt med kolleger lanserar lösningen på världens miljöproblem - marknadsekonomi. Det verkar som att Reinfeldt gärna ser marknadsekonomi som lösningen på inte bara miljöproblemen, utan varje fråga som kan dyka upp framför honom. Missta mig inte, jag vurmar för den fria marknaden och jag tycker att Reinfeldt varit en mycket kompetent statsminister (i alla fall under fyra av de sex år han suttit), men jag har en fundering.

Lärarförbundet tackade i förra veckan nej till det bud som SKL gav i avtalsrörelsen 2012. Löneökningen för lärarna skulle bli för dålig - då det redan bör anses allmänt erkänt att lärarlönerna är pinsamt låga. För en karriär som lärare krävs i nuläget en längre högskoleutbildning med stark teoretisk anknytning, ett introduktionsår för att slussas ut i yrket på bästa sätt för såväl läraren som eleverna, samt en arbetsbörda som heter duga. Efter styrdokument skall läraren utforma (planera) undervisningen, utföra denna, utvärdera, vägleda elever, möta föräldrar, kolleger, dokumentera, vara myndighetsperson, och ... sa jag dokumentera? Den gedigna utbildning och den tunga arbetsbörda som lärarna möter går inte jämt upp med lönen som en lärare i Sverige tjänar.

Sa jag att det råder lärarbrist? Sa jag att det om 8 år kommer att saknas över 40 000 lärare om inte utvecklingen vänder?

Som den socialliberale marknadsälskande framtida lärare jag är återvänder jag gärna till mina makroekonomiska studier och den älskade ASAD-kurvan för att få svar på mina frågor. Men varför fungerar inte marknadskrafterna i det annars så marknadsälskande Sverige?

Hög produktionskostnad (lärarnas utbildning), hög efterfrågan (SKL har ett rekryteringsbehov på ca 80 000 de närmsta åren), lågt utbud (väldigt lågt söktryck till lärarutbildningarna) borde leda till att lärarlönerna skjuter i höjden.

Varför fungerar inte marknadskrafterna? Jag undrar om ledande rådgivare till lärarnas motparter i avtalsrörelsen aldrig lärde sig de där ekonomiska modellerna om marknaden som jag tagit del av under min utbildning (bryr de sig inte om huruvida Sveriges nyfödda, barn och ungdomar om 15 år står utan lärare). Eller så är jag bara naiv.

Jag är nog bara naiv. Jag ska ju bli lärare - det är ett kall. Att jag tagit lån för att utbilda mig, och att det under de senaste 5 åren hänt saker med vägen ut i yrket som försvårar för mig att få en anställning, är liksom inte sådant som räknas. Jag ska bli lärare oavsett lön! Right?

-----

Tomas Selin

Vad är kunskap?

I DN (20120317) skriver Per Kornhall om att "principen för en bra skola för alla gäller inte längre". Kornhall har många poänger, såsom att den socioekonomiska faktorn fått ökad betydelse för ungdomars skolgång och lärande. Tyvärr så blir artikeln också ett inlägg i den storm mot svensk utbildning som vi sett de senaste åren - paniken över att Sverige sjunker i PISA-undersökningarna. För mig så är detta problematiskt för utvecklingen av svensk skola och svensk konkurrenskraft. Det är läge att ifrågasätta vad som är kunskap och vad som är viktigast för ungdomar, och hur vi bäst når en ökad förståelse för världen och för hur vi kan förändra våra mönster.

Jag tror att synen på kunskap måste revideras - vi kan inte bara mäta matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning i de former som de mäts vid PISA-testerna. Dels för att utbildning handlar om så mycket mer än dessa fyra områden och dels på grund av utformningen av hur de testas. 2012 borde vi diskutera kunskapsfrågan mycket mer utifrån hur kunskap mäts. Detta eftersom vi vet att alla inte lär sig på samma sätt, och alla inte har förmågan att uttrycka sin kunskap med hjälp av samma medel. Att Sverige inte ligger i topp i dessa undersökningar är för mig någonting positivt. Vi lär oss inte för PISA-mätningarna utan för det fortsatta lärandet.

I Sverige så tar den obligatoriska skolplikten slut vid 16 års ålder. Trots det så fortsätter majoriteten av svenska ungdomar till gymnasiet och till fortsatt lärande. Vi ger i Sverige lärandet mer tid än vad man gör i andra länder - och vi låter lärandet komma i den takt ungdomar utvecklas till vuxna människor. Det är ett värde jag tycker att vi ska vara stolta över och ta vara på. I gymnasiet ökar fokuset på det akademiska lärandet, alltså att vi lägger ökat fokus på medel och instrument med vilka vi ger elever förmågan till det livslånga lärandet. Svensk skola, liksom det svenska samhället, är post-industriell och vi ska vara stolta över det fokus vi i läroplaner har på demokrati, jämställdhet och jämlikhet. Fokuset som vi i Sverige har på att lyfta etnicitet, genus och HBT är något vi ska vara stolta över - även om det inte mäts i PISA-testerna.

Jag vill med detta inte bagatellisera mätningar av svensk skola - jag vet att det finns områden som måste förbättras. Lärarlegitimation och introduktionsår är två nya reformer för svensk skola som förhoppningsvis kommer att ge svensk ungdom bättre lärare. Om regeringen är beredd att finansiera dessa reformer det vill säga. Alla ska ha rätt till och möjlighet att få en fantastisk utbildning och då behövs världens bästa lärare. Men inte världens mest tävlingsinriktade lärare. Utbildning måste vara likvärdig för alla över hela landet!

Världen kan inte konstant tävla mot sig själv - vi måste samarbeta. Att komma tvåa eller tia är inte förödande för den individuella utvecklingen. Lärandet är livslångt och kunskap är svår att mäta. Alla är olika och lär sig på olika sätt - våra olika intressen gör att vi ägnar oss åt olika saker. Jag blir lärare, du blir sjuksköterska, min kompis jobbar på Coop och några i mitt bostadsområde läser ämnen som jag inte förstår mig på - på KTH.

ALLA BEHÖVS VI! Det är värden som vi borde lägga mer fokus på i såväl skolan som debatten om den, sen kan vi kanske lägga mindre tyngd vid huruvida svenska ungdomar skulle bli sämre och sämre - för det stämmer inte. När jag för mindre än 10 år sedan kom fram till att jag nog är bög så var jag rädd för vad de i min hemstad skulle säga - och attityderna mot HBT-personer har varit förfärliga. När jag nu möter ungdomar som på ett eller annat sätt förstår att jag eller någon annan är bög eller lesbisk eller hetero så möts vi i högre utsträckning av nyfikenhet och acceptans. Det är utveckling!

Tomas Selin

pågående arbete; HBT inom skolan

Sitter och skriver på en text av debatterande karaktär om varför det behövs mer arbete gällande HBT i skolan. Har skrivit om några problemområden; öppenhet, tolerans, lärares roll; som förebilder och de utsatta lärararna, de utsatta eleverna och reproduceringen av HBT som något negativt.

Tänkte använda detta som underlag när jag åker på Rikskonferens för lärare i december så om någon läser detta inlägg och har några erfarenheter eller förslag på vad som måste göras i lärar- och skolarbete - kommentera gärna detta blogginlägg.

Nu ska jag skriva "lösningar"; några konkreta förslag på åtgärder. Vill inte dyka upp där och lyfta HBT-personer inom skolans värld, såsom det redan görs (speciellt när det legat som arbetsområde senaste året) utan att ha konkreta förslag till hur vi kan jobba med detta.

Borde egentligen själv sitta och läsa igenom forskningsetiska principer samt tre artiklar om barns perspektiv... Men vad är väl det när man kan skriva om HBT-debatt istället.

-----

Tomas Selin

Skola som medel för jämställdhet & rättvisa

"Insatser vidtas för att utveckla och integrera innehållet i sex- och samlevnadsundervisningen i relevanta ämnen såsom samhällskunskap, historia och religion, utöver biologi. Insatser ska bl.a. ge lärarna verktyg för dialog och reflektion. Frågor som rör HBTQ ska uppmärksammas." - Nyamko Sabuni, i ett utskick till Folkpartister.

Nyamko har presenterat förslag för hur undervisningen gällande jämlikhet i skolan skall integreras mellan flera ämnen. Självklart finns i detta en risk att det får alltför stort utrymme eller att det helt faller bort för att ingen undervisning bär "huvudansvar" för denna undervisning. Dock ser jag försöket som någonting positivt. Vi måste ta krafttag mot diskriminering, såväl den aktiva som den omedvetna och belysa hur könsrollerna produceras. Jag har två konkretiseringar av hur jag tänker mig att vi inom skolan ska kunna motverka heteronormativiteten och att könsroller reproduceras och därigenom även omedveten diskriminering.

1. Styrd fri lek.
2. En litterär kanon för den svenska skolan.

Idén om att fri lek skall vara mer styrd kommer ur en artikel ur SvD där den fria leken ifrågasätts - fri på så sätt att den inte styrs av vuxna, men fången på så sätt att den följer och reproducerar normer. Om leken i skolan istället sker med inblandning av "ledare" som kan styra leken bortom könsbundna roller och heteronormativitet kan vi på allvar få en FRI lek i skolan. En lek där killar och tjejer leker på lika villkor, där alla kan delta som individer - alltså inget mer killarna mot tjejerna, eller killarna och tjejerna separat.

En litterär kanon är ett förslag som tidigare förts av diverse politiker och lärare i Sverige. Idén går ut på att det bör finnas ett antal verk som elever bör läsa under sin grundskoleutbildning - såväl moderna verk som litterära klassiker. Jag skulle vilja att denna idé utvecklades ytterligare till att ha ett fokus på feministisk skönlitteratur, på böcker som behandlar rasism och etniska minoriteter, samt HBTQ-litteratur som ifrågasätter normerna som råder i skolan. På så sätt bekantas dels eleverna med alternativa tankesätt och genom att ta del av känslorna och tankar i dessa böcker väcks förhoppningsvis också empati för människor olika en själv.

Vad tycker och tänker du? Kom gärna med utvecklingar på vad jag skrivit här, eller ifrågasätt de svagheter som kan finnas.

-----

Tomas Selin