Med rätt fokus på skolan

Jag har i dag haft tillfälle att besöka seminariet Bästa skolkommun 2012, vilket var ett inspirerande och intressant seminarium. Det var ett tillfälle att diskutera framgångsvägar inom skolan, och att vi bör lära av varandra. Kollegialt lärande och läraren i centrum diskuterades som viktigt för hur vi ska utveckla svensk skola. Också vad som är viktiga faktorer för att få en kvalitativ skola diskuterades (mycket av vad som ligger till grund för jämförelsen).

När bästa skolkommuner skulle presenteras så lyftes upp att många kommuner har klättrat enormt, vilka satsningar de kommunerna har gjort på skolan och att många kommunpolitiker ser det som otroligt viktigt att förbättra skolan och att Lärarförbundets jämförelse har fungerat som ett incitament för att göra något positivt i kommunerna.

Under dagen så publicerades en artikel i SvD där LR:s studerandeförenings ordförande kritiserade jämförelsen och anser att det är att hylla skillnader inom svensk skola, något det inte finns några belägg för. Det mynnar så klart ut i smutskastning av Lärarförbundet, den största lärarorganisationen i Norden - ett fackförbund för alla Sveriges lärare. Därtill nämns den nu något trötta "lösningen" på alla världens problem - förstatligande. Hur detta skulle vara en lösning har jag svårt att se. Hade det varit så att alla elever hade samma behov, hela Sverige varit lika organiserat, befolkningsmängden överallt densamma och alla delar av landet haft lika lätt att rekrytera lärare - då hade jag kanske varit ett steg närmare att köpa den platta "lösningen". Men Sverige är inte ett homogent land, utan ett land där eleverna överallt har olika behov och situationen för lärare ser olika ut - det kommer alltså i slutändan ändå att krävas olika satsningar och resurser för olika skolor. Hur det ska lösas genom ett förstatligande har jag svårt att se. Staten som dessutom inte visat någon vilja att ta ansvar för de reformer som förts igenom. Lärarlegitimationen är underfinansierad och har flyttats fram (minst två år), vi ser inga garanterade introduktionsårsplatser utan snarare unga som stängs ute från arbetsmarknaden när de är färdiga med utbildningen. Där har vissa kommuner kommit med bra lösningar, och vi har fått ett nytt avtal som förhoppningsvis förbättrar situationen - alltså långt ifrån någon statlig lösning.

Jag ser gärna ett ökat statligt ansvarstagande! Garantera introduktionsplatserna, fler finansierade lärarlyft på flera områden, rensa bland arbetsuppgifterna och öronmärk pengar till elever med extra behov och till lärares löner!

Jag vill också lyfta något ur Grips artikel:

"Att det är så stora skillnader mellan Sveriges skolkommuner är helt oacceptabelt. Det är inget att hylla, det är något att vara bekymrad över." Det här är okunskap och slutsatser som inte har stöd någonstans. Grip menar att Bästa skolkommun är en hyllning av skillnader. Visst är det fritt att påstå att någon annan sätter rubriken, men detta citat återfinns i brödtexten. Jag vet inte om Grip hellre skulle se att vi blundade för de olikheter som finns. Egentligen tror jag dock bara att han söker orsaker för att smutskasta Lärarförbundet. Det måste vara ett hårt slag att vi genomför en jämförelse som får så mycket medialt utrymme och som dessutom används runtom i landets kommuner som underlag för ett målmedvetet arbete med att förbättra skolan. Bästa skolkommun blir alltså ett incitament för bättre skola, då kommuner som satsar på skolan uppmärksammas. Att satsa på skolan borde aldrig vara fult - utan däremot något inspirerande för andra kommuner och fristående huvudmän.

"För oss lärarstudenter blir frågan högst aktuell i och med det introduktionsår vi ska genomföra efter examen för att få vår legitimation." Det bör tilläggas att introduktionsåret lyftes under dagens samtal, och att en kommun som hittat en bra lösning kring det placerade sig högt i årets jämförelse. Grip verkar vilja se det som något negativt att vi får fokus på introduktionsåret. Han lyfter upp att detta kan bli något att ranka efter. För mig blir Bästa skolkommun ett medel att belysa implementeringen av introduktionsåret, något som Sveriges lärarstudenter borde hylla då vi annars ibland har svårt att få utrymme kring "vår" fråga. Jag tycker det verkar som att Grip ignorerar att vi i dag ser bristande statligt stöd till den reformen, och att resultaten i implementeringen ser olika ut i landet. Det är viktigt att lyfta fram de kommuner som hittar lösningar för hur de löser introduktionsåret och mentorskapet. Det kan bara vara inspirerande för andra kommuner och fristående huvudmän.

Jag vill inte "våga vägra Bästa skolkommun", jag vill uppmuntra att vi lyfter fram vad som kan göras för att få en bättre skola - och på så sätt inspireras av varandra för att få en bättre och mer likvärdig skola där vi har plats för alla elever.

Jag vill hitta konstruktiva sätt att utveckla den svenska skolan och få en mer likvärdig skola för våra elever, där alla elever når målen och kan utvecklas utifrån sin potential. Jag vill ha en skola där vi satsar på lärares utveckling, deras löner, och därför får de bästa lärarna, och en utveckling i skolan utifrån lärares profession och kompetens.

-----

Tomas Selin,

styrelseledamot, Lärarförbundet student