Stödröstande demokrati?

En sänkt riksdagsspärr till 0,29% skulle öka det demokratiska värdet och öka engagemanget bland medborgarna. I går skrev jag ett inlägg som hade den pågående demokratidebatten om ungas engagemang som utgångspunkt, i dag känner jag att det är dags att ytterligare samla argumenten för min lösning och mitt förslag.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle partier med tydligare fokus ha en chans till politiskt inflytande, och medborgarna skulle kunna rösta tydligare utefter frågor som definierar deras vardag snarare än stora klassfrågor som inte längre definierar svensk politik lika tydligt.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle medborgarna inte behöva känna att de slänger bort sin röst när de väljer att rösta på något annat än de åtta etablerade riksdagspartierna, och alltså fullt ut kunna rösta efter engagemang och på ett alternativ som är mer likt väljarens sätt att resonera.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle vi kunna få ned stödröstandet. I de valundersökningar som görs, och när politik generellt diskuteras finns det de som uppger att de röstat på ett "mindre" parti inom respektive block för att inte riskera att något parti inom en allians hamnar utanför Riksdagen. Att resonera på detta sätt torde inte vara alltför positivt för den demokratiska återspeglingen. Behöver väljarna inte i lika stor utsträckning oroa sig över att deras röst skall hamna utan parlamentarisk representation kan större fokus läggas på vilken fråga/åsikt/åskådning som är viktigast.

En tydlig vägvisare till riksdagspolitikerna.

Som jag skrev i gårdagens inlägg borde Riksdagen snarast föra upp frågan om en sänkt spärr på agendan eftersom detta kräver grundlagsändring, och detta är ett beslut som måste tas nu för att inte systematiskt hamna efter den allmäna politiska opinionen. Exempel på att en så låg gräns fungerar är Nederländerna, ett land där minoriteter politiskt respekteras mer än i många andra europeiska länder tack vare ett tydligare konsensustänk.

-----

Tomas Selin, liberal statsvetenskapsstudent.

Sänkt riksdagsspärr för ökat politiskt engagemang

Analysen att unga svenskar inte bryr sig om demokrati presenterades av Staffan Lindberg i DN-debatt 20110603. Detta inlägg möttes av kritik i dagens DN-debatt av en kvartett akademiker från Örebro- och Göteborgs universitet. Dessa menar att frågor om röstköp och om starka ledare inte går att applicera på det svenska politiska klimatet, till skillnad från hur Lindberg tolkar unga tillfrågades svar. Oavsett så tycker jag att det är viktigt att ifrågastätta det politiska engagemanget bland svenskar generellt och de unga i synnerhet. Jag upplever att allt färre sätter sig in i politiska frågor och därför antingen förlitar sig på webbtest eller ännu värre inte röstar alls, samtidigt som äldre medborgare röstar efter ideologisk dygd när vad som skiljer svenska partier i det postindustriella samhället snarare är sakfrågor. Mitt uppfattning är därför att den svenska politiken formellt måste anpassas till de samhälleliga attityderna kring politik.

Sänkt riksdagsspärr för ökat politiskt engagemang bland svenska medborgare!

I Väljare, svenskt väljarbeteende under 50 år, av Holmberg och Oscarsson (2004) beskrivs en förändring i attityderna hos de svenska väljarna med ett ökat fokus till sakfrågor och en "partiboom" där alltfler småpartier startas runtom landets kommuner och landsting. Denna utveckling stämmer överens med hur Peter Mair skrivit om demokrati i flertalet texter om utveckling av partisystem i flera av världens länder.

En viktig fråga torde sedermera vara hur vi i Sverige skall agera för att förändra de politiska systemet till en något mer aktuell modell samt hur vi skall engagera medborgarna i politiken. Mitt förslag som lösning för ett potentiellt stort demokratiproblem är sänkt riksdagsspärr.

Nederländerna är ett av de länder i världen som ofta klassificeras som ett av de mest liberala med hänsyn till mänskliga- och minoriteters rättigheter, något som kan härledas till att de minoriteter som söker representation oftast får delta vid politiska samtal, samt att deras parlamentariska spärr ligger så lågt som 0,67%. Detta innebär parlamentarisk representation för fler grupper eller partier, och en konsensusinriktad politik som får till följd att färre beslut upplevs marginalisera grupper i det parlamentariska arbetet (JW Duyvendak i Blasius 2001). Den holländska gränsen är 0,67% med hänsyn till de 150 platser i deras parlament, i Sverige borde vi alltså kunna ha en riksdagsspärr på 0,29%.

Med en riksdagsspärr på 0,29% kan även väljarna lägga fokus på viktiga sakfrågor, eller frågor för minoriteter - istället för att behöva lägga fokus på den mer övergripande politiken för att inte riskera att slösa sin röst på ett alternativ som inte når parmentarisk representation. Detta torde vara en viktig demokratifråga, att alla medborgare upplever att deras röst räknas och att de genom sin röst representeras i det nationella parlamentet. Som tidigare hänvisat går utvecklingen i samhället och inom politiken mer och mer mot sakfrågor då de flesta riksdagspartier oftast är väldigt överens gällande de större frågorna, det bör alltså vara medborgarnas rätt att rösta utefter dessa sakfrågor om så önskas.

Ur en demokratisynpunkt bör alltså Riksdagen snarast ta upp problematiken i detta och skapa en förändring (grundlagsförändring) så att demokratisynen 2022 kan vara ajour med samhällsuppfattningen 2022.

-----

Tomas Selin, liberal statsvetenskapsstudent.