lördag, mars 17, 2012

Vad är kunskap?

I DN (20120317) skriver Per Kornhall om att "principen för en bra skola för alla gäller inte längre". Kornhall har många poänger, såsom att den socioekonomiska faktorn fått ökad betydelse för ungdomars skolgång och lärande. Tyvärr så blir artikeln också ett inlägg i den storm mot svensk utbildning som vi sett de senaste åren - paniken över att Sverige sjunker i PISA-undersökningarna. För mig så är detta problematiskt för utvecklingen av svensk skola och svensk konkurrenskraft. Det är läge att ifrågasätta vad som är kunskap och vad som är viktigast för ungdomar, och hur vi bäst når en ökad förståelse för världen och för hur vi kan förändra våra mönster.

Jag tror att synen på kunskap måste revideras - vi kan inte bara mäta matematik, naturvetenskap, läsförståelse och problemlösning i de former som de mäts vid PISA-testerna. Dels för att utbildning handlar om så mycket mer än dessa fyra områden och dels på grund av utformningen av hur de testas. 2012 borde vi diskutera kunskapsfrågan mycket mer utifrån hur kunskap mäts. Detta eftersom vi vet att alla inte lär sig på samma sätt, och alla inte har förmågan att uttrycka sin kunskap med hjälp av samma medel. Att Sverige inte ligger i topp i dessa undersökningar är för mig någonting positivt. Vi lär oss inte för PISA-mätningarna utan för det fortsatta lärandet.

I Sverige så tar den obligatoriska skolplikten slut vid 16 års ålder. Trots det så fortsätter majoriteten av svenska ungdomar till gymnasiet och till fortsatt lärande. Vi ger i Sverige lärandet mer tid än vad man gör i andra länder - och vi låter lärandet komma i den takt ungdomar utvecklas till vuxna människor. Det är ett värde jag tycker att vi ska vara stolta över och ta vara på. I gymnasiet ökar fokuset på det akademiska lärandet, alltså att vi lägger ökat fokus på medel och instrument med vilka vi ger elever förmågan till det livslånga lärandet. Svensk skola, liksom det svenska samhället, är post-industriell och vi ska vara stolta över det fokus vi i läroplaner har på demokrati, jämställdhet och jämlikhet. Fokuset som vi i Sverige har på att lyfta etnicitet, genus och HBT är något vi ska vara stolta över - även om det inte mäts i PISA-testerna.

Jag vill med detta inte bagatellisera mätningar av svensk skola - jag vet att det finns områden som måste förbättras. Lärarlegitimation och introduktionsår är två nya reformer för svensk skola som förhoppningsvis kommer att ge svensk ungdom bättre lärare. Om regeringen är beredd att finansiera dessa reformer det vill säga. Alla ska ha rätt till och möjlighet att få en fantastisk utbildning och då behövs världens bästa lärare. Men inte världens mest tävlingsinriktade lärare. Utbildning måste vara likvärdig för alla över hela landet!

Världen kan inte konstant tävla mot sig själv - vi måste samarbeta. Att komma tvåa eller tia är inte förödande för den individuella utvecklingen. Lärandet är livslångt och kunskap är svår att mäta. Alla är olika och lär sig på olika sätt - våra olika intressen gör att vi ägnar oss åt olika saker. Jag blir lärare, du blir sjuksköterska, min kompis jobbar på Coop och några i mitt bostadsområde läser ämnen som jag inte förstår mig på - på KTH.

ALLA BEHÖVS VI! Det är värden som vi borde lägga mer fokus på i såväl skolan som debatten om den, sen kan vi kanske lägga mindre tyngd vid huruvida svenska ungdomar skulle bli sämre och sämre - för det stämmer inte. När jag för mindre än 10 år sedan kom fram till att jag nog är bög så var jag rädd för vad de i min hemstad skulle säga - och attityderna mot HBT-personer har varit förfärliga. När jag nu möter ungdomar som på ett eller annat sätt förstår att jag eller någon annan är bög eller lesbisk eller hetero så möts vi i högre utsträckning av nyfikenhet och acceptans. Det är utveckling!

Tomas Selin

Etiketter: , , , ,