Varför fungerar inte marknadsekonomin?

Jag sitter här en onsdagsmorgon, ledig från extrajobbet, och läser dagens DN-debatt. Reinfeldt med kolleger lanserar lösningen på världens miljöproblem - marknadsekonomi. Det verkar som att Reinfeldt gärna ser marknadsekonomi som lösningen på inte bara miljöproblemen, utan varje fråga som kan dyka upp framför honom. Missta mig inte, jag vurmar för den fria marknaden och jag tycker att Reinfeldt varit en mycket kompetent statsminister (i alla fall under fyra av de sex år han suttit), men jag har en fundering.

Lärarförbundet tackade i förra veckan nej till det bud som SKL gav i avtalsrörelsen 2012. Löneökningen för lärarna skulle bli för dålig - då det redan bör anses allmänt erkänt att lärarlönerna är pinsamt låga. För en karriär som lärare krävs i nuläget en längre högskoleutbildning med stark teoretisk anknytning, ett introduktionsår för att slussas ut i yrket på bästa sätt för såväl läraren som eleverna, samt en arbetsbörda som heter duga. Efter styrdokument skall läraren utforma (planera) undervisningen, utföra denna, utvärdera, vägleda elever, möta föräldrar, kolleger, dokumentera, vara myndighetsperson, och ... sa jag dokumentera? Den gedigna utbildning och den tunga arbetsbörda som lärarna möter går inte jämt upp med lönen som en lärare i Sverige tjänar.

Sa jag att det råder lärarbrist? Sa jag att det om 8 år kommer att saknas över 40 000 lärare om inte utvecklingen vänder?

Som den socialliberale marknadsälskande framtida lärare jag är återvänder jag gärna till mina makroekonomiska studier och den älskade ASAD-kurvan för att få svar på mina frågor. Men varför fungerar inte marknadskrafterna i det annars så marknadsälskande Sverige?

Hög produktionskostnad (lärarnas utbildning), hög efterfrågan (SKL har ett rekryteringsbehov på ca 80 000 de närmsta åren), lågt utbud (väldigt lågt söktryck till lärarutbildningarna) borde leda till att lärarlönerna skjuter i höjden.

Varför fungerar inte marknadskrafterna? Jag undrar om ledande rådgivare till lärarnas motparter i avtalsrörelsen aldrig lärde sig de där ekonomiska modellerna om marknaden som jag tagit del av under min utbildning (bryr de sig inte om huruvida Sveriges nyfödda, barn och ungdomar om 15 år står utan lärare). Eller så är jag bara naiv.

Jag är nog bara naiv. Jag ska ju bli lärare - det är ett kall. Att jag tagit lån för att utbilda mig, och att det under de senaste 5 åren hänt saker med vägen ut i yrket som försvårar för mig att få en anställning, är liksom inte sådant som räknas. Jag ska bli lärare oavsett lön! Right?

-----

Tomas Selin