Lärare måste få rätt förutsättningar att möta diskriminering

Jag och Joakim Broström efterfrågade under hösten en nationell strategi för inkludering, där fokus på skolan måste finnas med. Finns också att läsa på Dagens Samhälle.

Lärarförbundet student efterfrågar med detta inlägg en strategi för stärkt demokratisyn och ökad inkludering i svensk skola. Skolan ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande värderingar som det svenska samhället vilar på, står det att läsa i Skollagen § 4.

Alltför ofta nås vi av rapporter om kränkningar inom skolan och var fjärde elev fullföljer inte gymnasiet inom fyra år. Vi kan se tydliga brister i skolornas ledning vad gäller det fria skolvalet och elevrekryteringen. Lärarförbundet student oroas av ökande främlingsfientlighet och segregation i samhället. Vi måste göra vad vi kan för att förhindra diskriminering och kränkningar inom skolan. Skolledare måste ha en stark demokratisk förankring och ges förutsättningar att leda en inkluderande och likvärdig skola för alla, och lärare måste ges förutsättningarna att möta varje elev.

Lärarförbundet student betonar vikten av att vi sätter upp tydliga mål för alla elevers lika värde, och för inkludering i skolan. Vi måste ha strategier för att yrkesverksamma lärare får kompetensutveckling, att skolledare kompetensutvecklas och deras demokratiuppdrag förankras och att vi får en god lärarutbildning med ett genomgående inkluderingsperspektiv.

Lärarförbundet student ser med oro på bristen av inkluderingsperspektiv i lärarutbildningarna, och bristen på likvärdighet utbildningarna emellan. Inkluderingen handlar inte bara om att integrera elever i klassrummet, vi måste låta elevers bakgrund och mångfald få genomsyra verksamheten och göra dem delaktiga i sitt lärande. Vi måste visa respekt för mångfald och olika behov och förmågor, och aktivt arbeta för att förhindra diskriminering.

Den främsta orsaken till att elever inte fullföljer gymnasieskolan uppges vara kränkningar och socialt utanförskap. Som lärare och skolledare är det därför viktigt att vi har kompetens att möta all diskriminering grundat i etnicitet och religion, funktionalitet och ålder, sexuell läggning, kön och könsidentitet. Det är viktigt att inkluderingsperspektivet stärks i lärarutbildningarna och att vi har nationell likvärdighet. 

Lärarförbundet student menar att inkluderingsperspektivet måste implementeras inom alla delar av lärarutbildningen och att likvärdighet ska råda mellan alla lärarutbildningar och lärosäten.

Inkludering får inte bli vara ett ämne som uppkommer under ett seminarium och därefter kryssas av. Alltför många studenter vittnar om hur det andra – bögen, invandraren, transan eller muslimen – nämns i någon text på litteraturlistan men sällan bearbetas i diskussioner eller examinering. Vi vet att det finns lärosäten som jobbar progressivt med att låta inkludering genomsyra kurser eller hela utbildningen, men inkludering får inte hänga på ett enskilt lärosäte eller en eldsjäl till lärarutbildare. Det otroligt viktigt att alla lärarstudenter får ta del av dessa perspektiv. Val av lärosäte ska inte vara avgörande för vilken kompetens och beredskap en lärare utvecklar.

Lärarförbundet student ser behovet av en nationell strategi för att kunna möta den ökande främlingsfientligheten och segregationen i samhället. Vi får aldrig lamslås av rasismen. Därför måste staten, skolans huvudmän och våra högskolor ta tjuren i hornen och agera. Vid sidan av andra satsningar menar vi att man måste ta hänsyn till de förslag vi här presenterar. Skolledares, lärares och lärarstudenters roller måste betonas i en strategi för ökad inkludering och mångfald i skolan.

Lärarförbundet student vill se en skola som inkluderar elevers mångfald i det vardagliga arbetet för att möta nya utmaningar. Skolan ska verka för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, samt alla människors lika värde.

Tomas Selin, ordförande Lärarförbundet student
Joakim Broström, vice ordförande Lärarförbundet student

Utbildning är till för alla

Jag och Susanna skrev under hösten en debattartikel om funkispolitik i skolan, på ETC.

I valdebatten om skolan är det ett perspektiv som kommit bort. Det handlar om elever och studenter med funktionshinder. Nu är det dags att sätta ljus på frågan och göra utbildningen tillgänglig för alla, anser Susanna Stavling och Tomas Selin från Lärarförbundet Student.

 Sverige befinner sig i uppstarten av en valrörelse. Under de senaste veckorna har det varit partiledardebatter både i riksdagen och i SVT:s Agenda, och nyligen avslutade Moderaterna sin stämma i Norrköping. Även om vi befinner oss i början av en lång valkampanj är det redan tydligt att skolan kommer att bli en viktig fråga. Debatten har kantats av begrepp som likvärdighet och lärartäthet, och av aspekter som arbetsbelastning för lärare och elevers kunskapsnivå. Lärarförbundet Student välkomnar ett fokus på skolan men vill lyfta fram en fråga som tyvärr i många fall inte uppmärksammas – situationen för elever och studenter med en eller flera funktionsnedsättningar.

Situationen inom svensk skola och svenskt utbildningsväsende skiljer sig åt för de elever och studenter som upplever en funktionsnedsättning. Det har lyfts av Lärarförbundet som länge har drivit frågan om ordinationsrätt för lärare för att garantera att elever och barn får den hjälp de behöver och har rätt till. Lärarförbundet Student vill också betona vikten av att studenter aldrig ska hindras från att fullfölja sin utbildning på grund av en funktionsnedsättning. Ingen är funktionshindrad – hindret uppstår i mötet med en trappa utan ramp eller hiss, i en föreläsningssal utan hörselslinga eller vid andra brister i tillgängligheten, såsom extra stöd i undervisningen.

Statistik visar att upplevelser kring aspekter som hälsa och inflytande generellt är sämre för unga som upplever en funktionsnedsättning än för andra. Endast en av fem studenter med funktionsnedsättning har fullföljt sin eftergymnasiala utbildning, enligt Ungdomsstyrelsen. Rapporten visar också att en av fyra unga med funktionsnedsättning är ganska eller mycket missnöjd med sin utbildning – jämförande siffra med unga utan funktionsnedsättning är en av tio.

Lärarförbundet student företräder över 26 000 lärarstudenter i Sverige och våra medlemmar har varit tydliga med att likvärdighet för alla är en viktig fråga. Vi ser allvarligt på att alla studenter inte har möjlighet till en fullgod utbildning. Vi värnar en bred rekrytering till lärarutbildningen då det är viktigt att våra blivande elevers erfarenheter representeras även bland lärarstudenter och lärare.

Gemensamt måste vi arbeta för att skapa förutsättningar för högskoleutbildningar som överbygger socioekonomiska klyftor, skapar lösningar istället för hinder och ger varje individ en likvärdig möjlighet att följa sina drömmar. Lärarförbundet student vill att ett tydligt ansvar tas för att garantera tillgänglighet och möjligheten att utvecklas på ett kreativt och stimulerande sätt, för alla studenter, elever och förskolebarn. Många politiska partier och andra aktörer har stora visioner vilket är en förutsättning, men om arbetat stannar där är det inte tillräckligt. Arbetet med tillgänglighet måste följas upp och garanteras på alla orter och på alla lärosäten.

Susanna Stavling, styrelseledamot Lärarförbundet Student

Tomas Selin, ordförande Lärarförbundet Student

Ge nyblivna lärare en god start på yrket!

Debattartikel från Upsala Nya Tidning 14/6-2013

Lärarförbundet students arbete kring introduktionsåret har fått regeringen att tänka om. Nu åtgärdas brister som vi kunnat peka på. Redan innan implementeringen varnade vi för en flaskhals och har sedan pekat på brister i genomförandet. Nu krossar regeringen denna flaskhals och vill i stället fokusera på lärarutbildningens kvalitet, lärarstudenters verksamhetsförlagda utbildning och att alla lärare ska få en god yrkesintroduktion. Detta är något som studerandemedlemmarna i Lärarförbundet länge arbetat för.

För Lärarförbundet student har det varit viktigt att man tar itu med de utmaningar vi ser, genom att stärka kvaliteten i utbildningen snarare än en prövning under introduktionsåret. Högskolorna och universiteten har redan examinerat oss. Nu ska antagningen utvärderas och professionsfärdigheterna stärkas genom didaktiken i utbildningen.

Lärarförbundet students rikskonferens beslutade i december 2012 att fokusera på den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU), något som nu regeringen också gör i och med den nya politiken. Det har varit viktigt för oss att lärosätet ska ta större ansvar för studenterna även när studenterna är ute på sin VFU.

För att säkra kvaliteten i utbildningen och för kommande lärare är det viktigt attfokusera på vissa områden. Därför måste

• gapet mellan teori och praktik i lärarutbildningen överbyggas
• handledare för VFU-studenter utbildas
• alla nyblivna lärare få en god introduktion i yrket.

Lektorstjänsterna ger fler lärare möjligheter att göra karriär. Nu är det viktigt att tjänsterna sprids till alla skolformer, också till förskolan. Lektorerna måste ges möjlighet att ingå i ett större sammanhang, samtidigt som högskolorna och universiteten måste ta vara på de nya rönen.

Med en forskning som tydligare speglar lärarprofessionen kan gapet mellan teori och praktik i utbildningen överbyggas så att varje nybliven lärare är bättre förberedd på de utmaningar som väntar.

Lärarstudenter måste ges bättre förutsättningar att utveckla sina färdigheter under den verksamhetsförlagda utbildningen. Därför är det viktigt att utbildningen förbereder dem för läraryrkets många uppgifter. En nyckel till en stärkt VFU är motiverande och kompetenta handledare. För att säkerställa kvaliteten vill Lärarförbundet student att handledarna ska garanteras utbildning för uppdraget, och att handledarrollen innebär bättre villkor, och således blir en tydlig utveckling och karriärväg för lärarna.

Utmaningarna för en nybliven lärare är många, ansvaret är stort och arbetsplatsen är ny – Lärarförbundet student ser därför behovet av en god introduktion i yrket.

Många arbetsgivare har redan insett det viktiga i att nyblivna lärare ges möjlighet att utveckla sina professionella kompetenser i samråd med en mentor. I dagens utbildnings-Sverige ser vi ökad mångfald bland skolorna och läraruppdraget blir alltmer komplext. Därför är det viktigt att nyblivna lärare, när de kommer till en ny arbetsplats, ges handledning och stöd under den första tiden i yrket. Det är ett tydligt krav från morgondagens lärare.

Vi i Lärarförbundet student vill att arbetsgivarna tar tag i frågan och ser vinsterna med att varje nybliven lärare ges stöd i anpassningen av verktygslådan för den nya arbetsplatsen. Det är en kvalitetsfråga för skolan.

Lärarförbundet students arbete med att förbättra förutsättningarna att som nybliven lärare etablera sig på arbetsmarknaden har gett resultat. Nu är det viktigt att vi, tillsammans med politiker, arbetsgivare och lärarutbildare gemensamt tar ansvar för att stärka kvaliteten på utbildningarna, ge nyblivna lärare bra förutsättningar – och skapar framtidens skola.

Vi vill ha en skola som kan möta mångfalden av elever och nya spännande utmaningar – allt börjar med en bra lärare!

Tomas Selin
ordförande Lärarförbundet Student

Gott nytt år!

2012. Ett år som för mig handlat om nästan en hel termins verksamhetsförlagd utbildning som övertygade mig mer än någonsin att jag valt rätt utbildning. Det gav mig nya perspektiv på mitt yrkesval, ännu en lärarförebild och fantastiska elevrelationer som jag kommer att minnas resten av mitt liv. Det har varit kvällskurser i specialpedagogik och betyg & bedömning, jag har börjat plugga på en folkhögskola för kreativt skrivande - något jag drömt om sedan jag tog studenten, kanske längre, och nu äntligen får göra över två terminer samtidigt som jag läser nämnda kvällskurser. 2012 har varit ett år med personliga upplevelser som öppnat mina ögon för livets möjligheter och vad jag kan göra som människa - och det får mig att bli än mer hungrig på vad livet fortfarande har att ge mig under 2013 och i fortsättningen. Nya upplevelser. Jag tog tio dagar av vårterminen och spenderade i min (kanske) favoritstad Manchester, jag spenderade en del av sommaren i två portugisiska städer som jag innan dess aldrig trott eller tänkt att jag skulle besöka. Men, när jag om tio år ser tillbaka på 2012 och det 2013 jag har att vänta tror jag att mina huvudsakliga minnen kommer att vara min tid med Lärarförbundet student.


2012 var året som påbörjades som nyvald styrelseledamot för Lärarförbundet student. Jag slängdes in i panelsamtal om lärarutbildningen på Stockholms universitet. När Björklund presenterade förslaget med övningsskolor ringde ordförande Markus Lindgren och frågade om inte jag inte ville börja jobba med ett utkast för SVT Debatt. Därefter jobbade vi tillsammans i 2012 års styrelse för att skapa goda förutsättningar för Lärarförbundet students kommitté att arbeta med frågor som ligger Sveriges lärarstudenter nära dem. Jag var ju den där ledamoten som bodde i Stockholm och därmed fick bli ansvarig för kanslikontakterna när det började bli dags att planera inför politikerveckan i Almedalen - det gällde alltså att konkretisera idéer och diskussioner som väcktes i kommittén till något hanterbart för vår Almedalskampanj 2012. Väl på plats i Almedalen fick jag chansen att besöka massvis med intressanta seminarier och träffa politiska företrädare som jag innan dess bara sett på avstånd, för att föra fram Lärarförbundet students frågor. 2012 har varit ett fantastiskt lärorikt år då jag fått chanserna att delta vid utbildningskonferenser, Lärarutbildningskonventet och NLS studerandeforum i Köpenhamn. Så ringde Markus ännu en gång ... mitt under Pride-veckan ... han kunde inte komma till Stockholm och det behövdes någon som kunde prata om behovet av lärare i Sverige och vilka faktorer som ligger bakom den stundande lärarkrisen. När han presenterade problemet och vad som skulle diskuteras började jag föreställa mig en panelsituation och att det var ett ovanligt inslag under Pride-veckan.

06.20 morgonen efter väntade taxin utanför dörren, smink (jag satt max 20 sekunder under puderborsten), en frukostbuffé som jag inte rörde, och så satt jag där i morgonsoffan på Nyhetsmorgon... och så var även det över.


2012 har varit ett till och från galet år, och ibland har jag inte haft tid att reflektera över hur mycket jag fått lära mig - eller vilka möjligheter till påverkan och förändring som finns för oss varje dag som företrädare för Lärarförbundet student. Så hur började det...


Någon gång under 2011 fick jag ett mail av Markus Lindgren (ni vet den där gamla kårgubben som var ordförande för Lärarförbundet student under 2012) där han liksom kollade läget och så smått började prata om Lärarförbundet och berättade om sitt engagemang i Lärarförbundet student. Det var egentligen rätt fult måste jag nog säga...

Markus var väl medveten om mitt intresse för politik och min vilja att diskutera den - något som nog märkts allra mest när vi lärde känna varandra under våra tidiga studier, då jag kom direkt från gymnasiestudierna i Härnösand till Umeå universitet. Då - två yngre idealister - hade vi nog hellre fäktats mot varandra (för att vi båda älskar att debattera) än att se de gemensamma utmaningar vi möter där vi kan göra skillnad. Vi fick tre terminer i samma klass som kröntes med höstterminen 08 då vi båda av någon underlig fascination för engelsk kultur ville till den mest brittiska stad som finns - Manchester. Från att ha varit en av många studiekamrater blev Markus här en av de människor jag respekterat mest de senaste åren - det var här jag kom att inse att Markus kan allt. ALLT! Markus kan politik, kan historia, kan kulturella fenomen ... och han älskar det tillräckligt mycket att när han möter universitetslärarna så börjar han diskutera populärkultur tills hans röst nästan når falsettläge. Jag har sett Markus förvandlas till ett barn i Liverpool när han mött en ungdomsidol, sjunga Bajen-sånger på Manchesters dubbeldäckare mitt i natten, dansa (hoppa, springa, stå) till Basket Case på en rockklubb med fem dansgolv, och detsamma till oidentifierbar musik på gayklubb längs Canal street. Det kan ha varit på Red Lion-bar som vi insåg att vi båda faktiskt förenas mer i fascinationen över det politiska hantverket än i några meningsskillnader, och båda såg vi möjligheterna att med politik förändra världen till det bättre. Börja prata med honom om något som ligger honom tillräckligt nära hjärtat och ni ska se att hans blick liknar den Carola får när hon snackar Jesus. Jag respekterar båda för att de helhjärtat tror på sina övertygelser.

Men jag tror att anledningen till att jag sitter här och skriver ett helt stycke om Markus (som mest handlar om 2008), när jag egentligen ska sammanfatta 2012, är att jag har sett honom bli upprörd och nästan förvirrad när han mött fördomar och diskriminering mot människor och därefter stormat ut ur rummet i ren frustration när han insett att det inte finns något han kan säga för att få den han möter att acceptera och respektera alla människor som jämlika. I det påminner han mig om en annan person jag respekterar - Bengt Westerberg som vägrade sitta i TV med Ny Demokrati för att han då inte respekterade deras människosyn. Vi måste våga vägra ibland. Tack Markus!

När Markus säger någonting så lyssnar jag. Oavsett olikheter så vet jag att Markus och jag delar övertygelsen om en bättre värld och övertygelsen att alla människor är jämlikar. När han till slut förklarat vilka frågor Lärarförbundet student jobbade med och vad Rikskonferensen innebar så skrev han att fortsatt engagemang därefter var helt upp till mig - jag tror att han visste att det inte fanns en chans i världen att jag inte skulle sugas upp av det engagemang som fanns, och se möjligheterna att påverka och förändra.


2012 har varit ett år då jag fått äran att arbeta med och lära känna så många fantastiska människor. Jag har pratat om alla de där som man får möjlighet att träffa, och alla de sammanhang man hamnar i som företrädare för Lärarförbundet student - men mest imponerad är jag helt klart över de engagerade i kommittén som jag fått jobba med i olika grupper, och de som jag sett göra ett fantastiskt jobb, och de tidigare aktiva som nu fortsätter att förändra på andra platser.


När Lärarförbundet students rikskonferens valde mig till ordförande för 2013 kunde jag mest tänka att det var Markus fel att jag stod där och bölade inför delegaterna efter att han hållit sitt sista tal som ordförande, och det var tid för mig att hålla mitt första. Det är Markus fel och jag är evigt tacksam för allt han lärt och fortsätter att lära mig när jag går i hans fotspår.


När vi ställs inför utmaningar är det otroligt viktigt att vi vågar tro på oss själva, på våra gemensamma övertygelser och på det vi lär varandra och det vi lär oss under tiden som går. Under 2012 har nog ingen lyckats symbolisera det för mig som Sandra Kristoffersson. Lärarförbundet students vice ordförande klev in rollen utan tidigare styrelseerfarenhet, och hamnade plötsligt på platser och i situationer som kan få de flesta att pinka ner sig. Sandra växte i de stunderna. Vid diverse interna representationstillfällen, vid NLS i Köpenhamn och i panelen under Almedalen fick jag se Sandra växa - och jag är övertygad om att anledningen till att Sandra kunnat ta sig an dessa utmaningar och göra ett sånt fantastiskt jobb är för att hon bär sin övertygelse i ryggmärgen. Sandra har en övertygelse om vad som är rätt, som gjort vårt gemensamma jobb så otroligt mycket bättre. När vi andra varit ute och svävat har Sandra påmint oss om vad som är vår kärna, och när vi inte vetat vad vi ska ha gjort i olika situationer har Sandra fått oss att se våra medlemmar - oavsett om det handlat om kommittéledamöter eller Sveriges lärarstudenter. Tack Sandra för att jag nu kan kalla dig min vän - du är en förebild som vi kommer att bära med oss i Lärarförbundet student under 2013.


Jag vill tacka Lärarförbundet students rikskonferens för att vi också valde en av dessa personer som jag fått äran att lära känna och jobba med under 2012, till vår vice ordförande för verksamhetsåret 2013. Det känns alltid tryggt att arbeta med Joakim Broström - som människa och vän, och som professionell. Utöver det fantastiska jobb han varit drivande till i Göteborg så var det honom vi skickade med Sandra till Oslo när vi ville kunna bidra och lära oss av Pedagogstudenterna. Han fanns med i arbetet inför och under Almedalsveckan, i alla debattutspel har han bidragit med idéer, artiklar eller bara ett godkännande när vi andra varit osäkra på om vi hittat rätt. När jag fick ansvar för ett förmiddagspass under en internutbildning inom förbundet så ringde jag Jocke och frågade om inte han kunde tänka sig att åka upp till Stockholm för att jag kände att det var honom jag ville skicka fram för att bidra med allt det som jag inte kunde. Därför kan jag känna mig trygg när jag går in i 2013 som ordförande för Lärarförbundet student. Joakim Broström är vår vice - därför kan vi alla vara trygga i vårt arbete.

Tillsammans valde vi en styrelse som snart drar igång förarbetet för att kommittén ska kunna sätta igång och göra det arbete som vi måste göra för att förändra till det bättre - vi har många krav att ställa på nationella och lokala beslutsfattare, mycket arbete att göra tillsammans med våra lärosäten, och många andra utmaningar att ta oss an som kommitté och som människor. 2012 har varit ett fantastiskt år, och jag hoppas att ni om ett år ska känna att 2013 har varit minst lika bra. Jag ska göra allt jag kan för att mitt 2013 ska bli det!


Gott nytt år!


Tomas Selin

Med rätt fokus på skolan

Jag har i dag haft tillfälle att besöka seminariet Bästa skolkommun 2012, vilket var ett inspirerande och intressant seminarium. Det var ett tillfälle att diskutera framgångsvägar inom skolan, och att vi bör lära av varandra. Kollegialt lärande och läraren i centrum diskuterades som viktigt för hur vi ska utveckla svensk skola. Också vad som är viktiga faktorer för att få en kvalitativ skola diskuterades (mycket av vad som ligger till grund för jämförelsen).

När bästa skolkommuner skulle presenteras så lyftes upp att många kommuner har klättrat enormt, vilka satsningar de kommunerna har gjort på skolan och att många kommunpolitiker ser det som otroligt viktigt att förbättra skolan och att Lärarförbundets jämförelse har fungerat som ett incitament för att göra något positivt i kommunerna.

Under dagen så publicerades en artikel i SvD där LR:s studerandeförenings ordförande kritiserade jämförelsen och anser att det är att hylla skillnader inom svensk skola, något det inte finns några belägg för. Det mynnar så klart ut i smutskastning av Lärarförbundet, den största lärarorganisationen i Norden - ett fackförbund för alla Sveriges lärare. Därtill nämns den nu något trötta "lösningen" på alla världens problem - förstatligande. Hur detta skulle vara en lösning har jag svårt att se. Hade det varit så att alla elever hade samma behov, hela Sverige varit lika organiserat, befolkningsmängden överallt densamma och alla delar av landet haft lika lätt att rekrytera lärare - då hade jag kanske varit ett steg närmare att köpa den platta "lösningen". Men Sverige är inte ett homogent land, utan ett land där eleverna överallt har olika behov och situationen för lärare ser olika ut - det kommer alltså i slutändan ändå att krävas olika satsningar och resurser för olika skolor. Hur det ska lösas genom ett förstatligande har jag svårt att se. Staten som dessutom inte visat någon vilja att ta ansvar för de reformer som förts igenom. Lärarlegitimationen är underfinansierad och har flyttats fram (minst två år), vi ser inga garanterade introduktionsårsplatser utan snarare unga som stängs ute från arbetsmarknaden när de är färdiga med utbildningen. Där har vissa kommuner kommit med bra lösningar, och vi har fått ett nytt avtal som förhoppningsvis förbättrar situationen - alltså långt ifrån någon statlig lösning.

Jag ser gärna ett ökat statligt ansvarstagande! Garantera introduktionsplatserna, fler finansierade lärarlyft på flera områden, rensa bland arbetsuppgifterna och öronmärk pengar till elever med extra behov och till lärares löner!

Jag vill också lyfta något ur Grips artikel:

"Att det är så stora skillnader mellan Sveriges skolkommuner är helt oacceptabelt. Det är inget att hylla, det är något att vara bekymrad över." Det här är okunskap och slutsatser som inte har stöd någonstans. Grip menar att Bästa skolkommun är en hyllning av skillnader. Visst är det fritt att påstå att någon annan sätter rubriken, men detta citat återfinns i brödtexten. Jag vet inte om Grip hellre skulle se att vi blundade för de olikheter som finns. Egentligen tror jag dock bara att han söker orsaker för att smutskasta Lärarförbundet. Det måste vara ett hårt slag att vi genomför en jämförelse som får så mycket medialt utrymme och som dessutom används runtom i landets kommuner som underlag för ett målmedvetet arbete med att förbättra skolan. Bästa skolkommun blir alltså ett incitament för bättre skola, då kommuner som satsar på skolan uppmärksammas. Att satsa på skolan borde aldrig vara fult - utan däremot något inspirerande för andra kommuner och fristående huvudmän.

"För oss lärarstudenter blir frågan högst aktuell i och med det introduktionsår vi ska genomföra efter examen för att få vår legitimation." Det bör tilläggas att introduktionsåret lyftes under dagens samtal, och att en kommun som hittat en bra lösning kring det placerade sig högt i årets jämförelse. Grip verkar vilja se det som något negativt att vi får fokus på introduktionsåret. Han lyfter upp att detta kan bli något att ranka efter. För mig blir Bästa skolkommun ett medel att belysa implementeringen av introduktionsåret, något som Sveriges lärarstudenter borde hylla då vi annars ibland har svårt att få utrymme kring "vår" fråga. Jag tycker det verkar som att Grip ignorerar att vi i dag ser bristande statligt stöd till den reformen, och att resultaten i implementeringen ser olika ut i landet. Det är viktigt att lyfta fram de kommuner som hittar lösningar för hur de löser introduktionsåret och mentorskapet. Det kan bara vara inspirerande för andra kommuner och fristående huvudmän.

Jag vill inte "våga vägra Bästa skolkommun", jag vill uppmuntra att vi lyfter fram vad som kan göras för att få en bättre skola - och på så sätt inspireras av varandra för att få en bättre och mer likvärdig skola där vi har plats för alla elever.

Jag vill hitta konstruktiva sätt att utveckla den svenska skolan och få en mer likvärdig skola för våra elever, där alla elever når målen och kan utvecklas utifrån sin potential. Jag vill ha en skola där vi satsar på lärares utveckling, deras löner, och därför får de bästa lärarna, och en utveckling i skolan utifrån lärares profession och kompetens.

-----

Tomas Selin,

styrelseledamot, Lärarförbundet student