Sänkt riksdagsspärr för ökat politiskt engagemang

Analysen att unga svenskar inte bryr sig om demokrati presenterades av Staffan Lindberg i DN-debatt 20110603. Detta inlägg möttes av kritik i dagens DN-debatt av en kvartett akademiker från Örebro- och Göteborgs universitet. Dessa menar att frågor om röstköp och om starka ledare inte går att applicera på det svenska politiska klimatet, till skillnad från hur Lindberg tolkar unga tillfrågades svar. Oavsett så tycker jag att det är viktigt att ifrågastätta det politiska engagemanget bland svenskar generellt och de unga i synnerhet. Jag upplever att allt färre sätter sig in i politiska frågor och därför antingen förlitar sig på webbtest eller ännu värre inte röstar alls, samtidigt som äldre medborgare röstar efter ideologisk dygd när vad som skiljer svenska partier i det postindustriella samhället snarare är sakfrågor. Mitt uppfattning är därför att den svenska politiken formellt måste anpassas till de samhälleliga attityderna kring politik.

Sänkt riksdagsspärr för ökat politiskt engagemang bland svenska medborgare!

I Väljare, svenskt väljarbeteende under 50 år, av Holmberg och Oscarsson (2004) beskrivs en förändring i attityderna hos de svenska väljarna med ett ökat fokus till sakfrågor och en "partiboom" där alltfler småpartier startas runtom landets kommuner och landsting. Denna utveckling stämmer överens med hur Peter Mair skrivit om demokrati i flertalet texter om utveckling av partisystem i flera av världens länder.

En viktig fråga torde sedermera vara hur vi i Sverige skall agera för att förändra de politiska systemet till en något mer aktuell modell samt hur vi skall engagera medborgarna i politiken. Mitt förslag som lösning för ett potentiellt stort demokratiproblem är sänkt riksdagsspärr.

Nederländerna är ett av de länder i världen som ofta klassificeras som ett av de mest liberala med hänsyn till mänskliga- och minoriteters rättigheter, något som kan härledas till att de minoriteter som söker representation oftast får delta vid politiska samtal, samt att deras parlamentariska spärr ligger så lågt som 0,67%. Detta innebär parlamentarisk representation för fler grupper eller partier, och en konsensusinriktad politik som får till följd att färre beslut upplevs marginalisera grupper i det parlamentariska arbetet (JW Duyvendak i Blasius 2001). Den holländska gränsen är 0,67% med hänsyn till de 150 platser i deras parlament, i Sverige borde vi alltså kunna ha en riksdagsspärr på 0,29%.

Med en riksdagsspärr på 0,29% kan även väljarna lägga fokus på viktiga sakfrågor, eller frågor för minoriteter - istället för att behöva lägga fokus på den mer övergripande politiken för att inte riskera att slösa sin röst på ett alternativ som inte når parmentarisk representation. Detta torde vara en viktig demokratifråga, att alla medborgare upplever att deras röst räknas och att de genom sin röst representeras i det nationella parlamentet. Som tidigare hänvisat går utvecklingen i samhället och inom politiken mer och mer mot sakfrågor då de flesta riksdagspartier oftast är väldigt överens gällande de större frågorna, det bör alltså vara medborgarnas rätt att rösta utefter dessa sakfrågor om så önskas.

Ur en demokratisynpunkt bör alltså Riksdagen snarast ta upp problematiken i detta och skapa en förändring (grundlagsförändring) så att demokratisynen 2022 kan vara ajour med samhällsuppfattningen 2022.

-----

Tomas Selin, liberal statsvetenskapsstudent.