Centerliberalerna?

När jag först hörde förslaget om ett ihopslaget Folkpartiet/Centern skrek någonting inom migNEJ! Inte för att jag som uttalat liberal och folkpartistisk har något emot Centerpartiet utan för att jag tycker det är positivt att vi har sju etablerade partier vilket ger valfrihet, något jag ser som positivt för demokratin (jag vet att SD sitter i Riksdagen, men väljer att ignorera det för stunden). Om du inte har hört något om förslaget Centerliberalerna så är det något som lagts fram av ungdomsförbunden för respektive parti, men stod på programmet redan under Fälldins tid i C. Jag förmodar att förslaget kommer ur att båda partierna är förhållandevis små och att det finns en eventuell risk att först och främst C ska missa riksdagsspärren i kommande val - jag tycker också att det är viktigt att C finns kvar i Riksdagen, men ser ändå fördelar med två separata partier.

Anledningen till att jag ställer mig emot en fogning av partierna är delvis att jag har svårt att föreställa mig att många av de landsortsbor som i dag röstar C skulle rösta på Fp. Jag ser en risk i att vissa av Centerns röstare skulle se det som att de sista resterna av Bondeförbundet skulle vara borta och eventuellt rösta mer åt vänster - självklart finns också en risk att tappa röster åt Moderaterna till höger om var Centerliberalerna skulle placeras. Jag har svårt att se var detta parti skulle vinna röster. Som jag nämnt förde Fälldin frågan under tidigt 70-tal men fick internt ett nej, vilket signalerar om att även om idén om ett etablerat liberalt parti funnits tidigare så finns det opinion emot ett sådant förslag inom partierna. Folkpartiet har något en position som det mesta skolpartiet inom svensk politik, och eftersom Centern som parti inte vill förstatliga skolan känns detta som en spricka i en av Folkpartiets viktigaste frågor.

Samtidigt kan jag inte blunda för de fördelar som skulle kunna komma genom att bredare försöka etablera liberalismen inom svensk partipolitik, visst är det så att de flesta svenska partier i dag har en del liberalism i sin politik men jag ser ändå Folkpartiet och Centern som de två tydligast liberala alternativen. Dessutom beundrar jag som liberal Maud Olofsson och hennes krafttag för entreprenörskap och småföretagande. Ibland diskuterar jag och en av mina vänner, som identifierar sig som centerpartist, politik och ofta håller vi med varandra i många frågor, vilket skulle kunna tala för att en sammanslagning vore möjlig, om än inte nu så med tiden. Samtidigt är vi också oense när vi kommer till vissa frågor, och visst finns det meningsskiljaktigheter inom alla partier, men varför ta bort ett alternativ om det inte behövs?

Jag inte tänker dra någon slutsats gällande ett ställningstagande för eller emot Centerliberalerna, utan syftar med detta inlägg mer till att ställa argument mot varandra och göra det upp till var enskilda läsare att väga dessa själv - kommentera gärna med synpunkter. Avslutningsvis vill jag dock poängtera att svensk politik inte längre handlar lika mycket om klass som under första halvan av 1900-talet, utan handlar mer och mer om sakfrågor - vilket är typiskt för många postindustriella länder. Ett argument för Centerliberalerna är att kunna utmana Moderaterna som det största partiet inom Alliansen, jag frågar mig om detta egentligen är viktigt. Är inte det viktiga att kunna ge svenska folket så många alternativ som möjligt och låta dem avgöra vilka frågor som är viktigast? Om något alternativ borde vara aktuellt för att rädda mångfalden inom svensk politik så är det enligt mig att arbeta för en sänkning av riksdagsspärren.

Tomas Selin