Stödröstande demokrati?

En sänkt riksdagsspärr till 0,29% skulle öka det demokratiska värdet och öka engagemanget bland medborgarna. I går skrev jag ett inlägg som hade den pågående demokratidebatten om ungas engagemang som utgångspunkt, i dag känner jag att det är dags att ytterligare samla argumenten för min lösning och mitt förslag.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle partier med tydligare fokus ha en chans till politiskt inflytande, och medborgarna skulle kunna rösta tydligare utefter frågor som definierar deras vardag snarare än stora klassfrågor som inte längre definierar svensk politik lika tydligt.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle medborgarna inte behöva känna att de slänger bort sin röst när de väljer att rösta på något annat än de åtta etablerade riksdagspartierna, och alltså fullt ut kunna rösta efter engagemang och på ett alternativ som är mer likt väljarens sätt att resonera.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle vi kunna få ned stödröstandet. I de valundersökningar som görs, och när politik generellt diskuteras finns det de som uppger att de röstat på ett "mindre" parti inom respektive block för att inte riskera att något parti inom en allians hamnar utanför Riksdagen. Att resonera på detta sätt torde inte vara alltför positivt för den demokratiska återspeglingen. Behöver väljarna inte i lika stor utsträckning oroa sig över att deras röst skall hamna utan parlamentarisk representation kan större fokus läggas på vilken fråga/åsikt/åskådning som är viktigast.

En tydlig vägvisare till riksdagspolitikerna.

Som jag skrev i gårdagens inlägg borde Riksdagen snarast föra upp frågan om en sänkt spärr på agendan eftersom detta kräver grundlagsändring, och detta är ett beslut som måste tas nu för att inte systematiskt hamna efter den allmäna politiska opinionen. Exempel på att en så låg gräns fungerar är Nederländerna, ett land där minoriteter politiskt respekteras mer än i många andra europeiska länder tack vare ett tydligare konsensustänk.

-----

Tomas Selin, liberal statsvetenskapsstudent.