De svenska Socialdemokraterna erfarade aldrig någon
Juholt-effekt. Att partiet stannat på över 30 procent har med en socialdemokratisk tradition att göra, och det stödet har partiet kunnat behålla oavsett partiledare. Samhällsstrukturer är sega och svåra att rubba, onekligen. Men ingenting är omöjligt. Om det är något som svenska arbetare föraktar så är det
korrupta politiker - personer med makt som utnyttjar sin ställning.
I och med att Juholt nu misstänks för bedrägeri ges Socialdemokraterna anledning att avsätta Juholt och välja en ny ledare genom en mer
öppen process. Varför vägrar partimedlemmarna att nyttja detta drag?
Redan när och hur Juholt valdes begicks ett misstag, men ett förståeligt sådant. Tidigare har det inte funnits några förväntningar på öppna processer inom politiken eller inom svenska partier i hur någon väljs till ledarposter inom politiken. I år har vi dock sett en förändring i den traditionen i hur såväl Centerpartiet valt Annie Lööf och i hur Vänsterpartiet nu är på väg att välja en ny ledare. Det har handlat om att låta medlemmar kandidera till ledarposten och sedan ge sig ut och besöka distrikten som sedan lämnat sina förslag till partiets valberedning. Sveriges största
folkrörelseparti skippade dock denna inbjudan till att låta
alla vara
med. Socialdemokraternas ledning och medlemmar verkar se politiken som någonting separat från det övriga samhället. Det är dock så att den nya trenden inom populärkultur, med reality shows och bloggpersonligheter, färgat av sig även på vad svenskarna förväntar sig av politiken. Fler tecken att se på denna tendens är det ökade personröstandet (som kanske måste ges än större betydelse i framtiden om politiken och dess processer skall formas efter oss medborgares önskemål).
Strukturer må vara svåra att förändra, men när vårt största folkrörelseparti blir mer och mer stängt i dess processer, och när de väljer en ledare som fuskar (eller helt enkelt inte kan sköta sina egna affärer) har de
bidragit med faktorer som kan lösa upp dessa rigida strukturer och fälla partiet
historien till trots.
Vad en socialdemokrat i nuläget bör göra är att ta avstånd från stöd till Juholt och kräva hans avgång utan att gå allt för hårt i kritiken mot honom - det borde nämligen inte behövas någon särskilt hård kritik, hans handlande är nog av sig självt. Mitt svar till mig själv på frågan; varför, ger jag med ännu en fråga.
Hur skall nästa partiledare kunna få förtroende hos väljarna om den inte kunnat stå upp mot korrupt agerande? Oavsett vilken avsikt Juholt haft så har han handlat fel, och det är alltför grova fel för att kunna leda Sveriges största parti.
Att Socialdemokraterna inte verkar ha någon tydlig kronprins- eller prinsessa (såsom Kjöller skriver i dagens DN-ledare) är kanske inte partiets största problem om vi tittar framåt. Ett än värre problem för partiet är förmodligen att tiden som Sveriges största arbetarparti är över, att många av väljarna kommer att gå mot mer statskritiska partier som Centerpartiet, eller missnöjespartiet Sverigedemokraterna, eller helt enkelt se det som en spark i baken att värna miljön, att syna det nya arbetarpartiet Moderaterna eller fundera över individens frihet och allas möjlighet att utvecklas på lika villkor och välja Folkpartiet.
Det finns många vägar för Socialdemokraternas tidigare väljare att gå, men det finns färre vägar för Socialdemokraterna. Den första svängen som bör göras är dock att kräva
Juholts avgång. Därefter bör partiet dock försöka hålla en mer tydlig riktning efter alla svängar som nuvarande partiledare tagit i diverse frågor. I nuläget verkar sossarna dock mest inse misstaget i att avsätta Mona när de istället borde slutit upp bakom henne, och de ser samma lösning på problemet kring Juholt.
Mona och Håkan är dock två väldigt olika politiker, och lösningarna lika olika.
-----
Tomas Selin
Etiketter: korruption, politisk förändring, socialdemokraterna, svensk politik
