Socialdemokratin med Juholt?

Vilken politik som Socialdemokraterna står för i mars 2011 upplever jag att vi vet väldigt lite om. I alla fall om vi inte är socialdemokrat och håller koll på partiets utskick. En ny partiledarkandidat har i alla fall presenterats och det lär väl bli Håkan Juholt som väljs till ledare för partiet på kongressen om någon vecka.

Innan jag hoppar in i duschen och drar iväg till universitetet för seminarium tänkte jag dock ställa en fråga - har det svenska Socialdemokraterna inte förstått vad som gjort att de socialdemokratiska partierna överlevt i länder som genomgått liknande kriser den de haft i Sverige, alltså Nederländerna, Tyskland och Storbritannien?

Det som gjort att socialdemokratin lyckades komma tillbaka på 90-talet tros vara att alla dessa partier gjorde en tydligt markerad förnyelse. De höll kvar vid de viktigaste frågorna, såsom jobb och välfärd, men gick annars över till en betydligt mer liberalt markerad politik - The Third Way, en väg mot mitten och en politik som kunde tilltala såväl arbetarklass som medelklassen. Jag har ingen personlig erfarenhet av Juholt, och Mona Sahlin gav honom inte den befordran i partiet som han själv och partiets vänsterfåra hoppats på. Juholt ligger enligt uppgift från media betydligt mer till vänster än den väg partiet styrt in på med Mona Sahlin vid rodret, men kanske även med Persson, han förefaller heller inte vara särskilt engagerad för exempelvis HBT-rörelsen (en jämställdhetsväg som Sahlin förde in partiet på). Jag tror att Socialdemokraterna med Juholt vid spetsen kommer att vända medelklassen ryggen, och föra en politik som anno 2011 inte heller bygger ut välfärden eller skapar de jobb som "arbetarklassen" kräver. Sverige har en ny arbetarklass, en grupp som kräver att en ny sorts jobb skapas och som kräver politik som främjar småföretagande, något som socialdemokratin inte visat sig ha erfarenhet av.

Har Socialdemokraterna som parti råd med en tredje valförlust? Är det här det sista försöket innan partiet lägger de marxistiska tankarna åt sidan?

Sverige 2011 har en ekonomi som är anpassad till den liberala marknadsekonomin, och där har vi lyckats bli riktigt starka. Vår ekonomi går framåt samtidigt som, och trots att, vår krona har stärkts mot andra valutor - främst Pund och Euro. Vi ska inte ta ett steg tillbaka på världsmarknaden, vi ska fortsätta gå framåt och låta våra företagara konkurrera på en internationell marknad, för där kan vi slåss och vinna. Jag är stolt över att kalla mig folkpartist, men jag är också otroligt imponerad av hur Reinfeldt styr Sverige och hur Borg som finansminister och moderat identifierar sig som feminist. Sverige 2011 är något betydligt mer progressivt och häftigt än Sverige under Hansson, Erlander, Palme eller Persson.

Tomas Selin