@tomasselin

pågående arbete; HBT inom skolan

2011-10-20T11:28:00.000+02:00

Sitter och skriver på en text av debatterande karaktär om varför det behövs mer arbete gällande HBT i skolan. Har skrivit om några problemområden; öppenhet, tolerans, lärares roll; som förebilder och de utsatta lärararna, de utsatta eleverna och reproduceringen av HBT som något negativt.

Tänkte använda detta som underlag när jag åker på Rikskonferens för lärare i december så om någon läser detta inlägg och har några erfarenheter eller förslag på vad som måste göras i lärar- och skolarbete - kommentera gärna detta blogginlägg.

Nu ska jag skriva "lösningar"; några konkreta förslag på åtgärder. Vill inte dyka upp där och lyfta HBT-personer inom skolans värld, såsom det redan görs (speciellt när det legat som arbetsområde senaste året) utan att ha konkreta förslag till hur vi kan jobba med detta.

Borde egentligen själv sitta och läsa igenom forskningsetiska principer samt tre artiklar om barns perspektiv... Men vad är väl det när man kan skriva om HBT-debatt istället.

-----

Tomas Selin

Det blev ingen Juholt-effekt.

2011-10-11T11:04:00.003+02:00

De svenska Socialdemokraterna erfarade aldrig någon Juholt-effekt. Att partiet stannat på över 30 procent har med en socialdemokratisk tradition att göra, och det stödet har partiet kunnat behålla oavsett partiledare. Samhällsstrukturer är sega och svåra att rubba, onekligen. Men ingenting är omöjligt. Om det är något som svenska arbetare föraktar så är det korrupta politiker - personer med makt som utnyttjar sin ställning.

I och med att Juholt nu misstänks för bedrägeri ges Socialdemokraterna anledning att avsätta Juholt och välja en ny ledare genom en mer öppen process. Varför vägrar partimedlemmarna att nyttja detta drag?

Redan när och hur Juholt valdes begicks ett misstag, men ett förståeligt sådant. Tidigare har det inte funnits några förväntningar på öppna processer inom politiken eller inom svenska partier i hur någon väljs till ledarposter inom politiken. I år har vi dock sett en förändring i den traditionen i hur såväl Centerpartiet valt Annie Lööf och i hur Vänsterpartiet nu är på väg att välja en ny ledare. Det har handlat om att låta medlemmar kandidera till ledarposten och sedan ge sig ut och besöka distrikten som sedan lämnat sina förslag till partiets valberedning. Sveriges största folkrörelseparti skippade dock denna inbjudan till att låta alla vara med. Socialdemokraternas ledning och medlemmar verkar se politiken som någonting separat från det övriga samhället. Det är dock så att den nya trenden inom populärkultur, med reality shows och bloggpersonligheter, färgat av sig även på vad svenskarna förväntar sig av politiken. Fler tecken att se på denna tendens är det ökade personröstandet (som kanske måste ges än större betydelse i framtiden om politiken och dess processer skall formas efter oss medborgares önskemål).

Strukturer må vara svåra att förändra, men när vårt största folkrörelseparti blir mer och mer stängt i dess processer, och när de väljer en ledare som fuskar (eller helt enkelt inte kan sköta sina egna affärer) har de bidragit med faktorer som kan lösa upp dessa rigida strukturer och fälla partiet historien till trots.

Vad en socialdemokrat i nuläget bör göra är att ta avstånd från stöd till Juholt och kräva hans avgång utan att gå allt för hårt i kritiken mot honom - det borde nämligen inte behövas någon särskilt hård kritik, hans handlande är nog av sig självt. Mitt svar till mig själv på frågan; varför, ger jag med ännu en fråga. Hur skall nästa partiledare kunna få förtroende hos väljarna om den inte kunnat stå upp mot korrupt agerande? Oavsett vilken avsikt Juholt haft så har han handlat fel, och det är alltför grova fel för att kunna leda Sveriges största parti.

Att Socialdemokraterna inte verkar ha någon tydlig kronprins- eller prinsessa (såsom Kjöller skriver i dagens DN-ledare) är kanske inte partiets största problem om vi tittar framåt. Ett än värre problem för partiet är förmodligen att tiden som Sveriges största arbetarparti är över, att många av väljarna kommer att gå mot mer statskritiska partier som Centerpartiet, eller missnöjespartiet Sverigedemokraterna, eller helt enkelt se det som en spark i baken att värna miljön, att syna det nya arbetarpartiet Moderaterna eller fundera över individens frihet och allas möjlighet att utvecklas på lika villkor och välja Folkpartiet.

Det finns många vägar för Socialdemokraternas tidigare väljare att gå, men det finns färre vägar för Socialdemokraterna. Den första svängen som bör göras är dock att kräva Juholts avgång. Därefter bör partiet dock försöka hålla en mer tydlig riktning efter alla svängar som nuvarande partiledare tagit i diverse frågor. I nuläget verkar sossarna dock mest inse misstaget i att avsätta Mona när de istället borde slutit upp bakom henne, och de ser samma lösning på problemet kring Juholt.

Mona och Håkan är dock två väldigt olika politiker, och lösningarna lika olika.

-----

Tomas Selin

Skola som medel för jämställdhet & rättvisa

2011-07-27T13:30:00.003+02:00

"Insatser vidtas för att utveckla och integrera innehållet i sex- och samlevnadsundervisningen i relevanta ämnen såsom samhällskunskap, historia och religion, utöver biologi. Insatser ska bl.a. ge lärarna verktyg för dialog och reflektion. Frågor som rör HBTQ ska uppmärksammas." - Nyamko Sabuni, i ett utskick till Folkpartister.

Nyamko har presenterat förslag för hur undervisningen gällande jämlikhet i skolan skall integreras mellan flera ämnen. Självklart finns i detta en risk att det får alltför stort utrymme eller att det helt faller bort för att ingen undervisning bär "huvudansvar" för denna undervisning. Dock ser jag försöket som någonting positivt. Vi måste ta krafttag mot diskriminering, såväl den aktiva som den omedvetna och belysa hur könsrollerna produceras. Jag har två konkretiseringar av hur jag tänker mig att vi inom skolan ska kunna motverka heteronormativiteten och att könsroller reproduceras och därigenom även omedveten diskriminering.

Styrd fri lek.
En litterär kanon för den svenska skolan.

Idén om att fri lek skall vara mer styrd kommer ur en artikel ur SvD där den fria leken ifrågasätts - fri på så sätt att den inte styrs av vuxna, men fången på så sätt att den följer och reproducerar normer. Om leken i skolan istället sker med inblandning av "ledare" som kan styra leken bortom könsbundna roller och heteronormativitet kan vi på allvar få en FRI lek i skolan. En lek där killar och tjejer leker på lika villkor, där alla kan delta som individer - alltså inget mer killarna mot tjejerna, eller killarna och tjejerna separat.

En litterär kanon är ett förslag som tidigare förts av diverse politiker och lärare i Sverige. Idén går ut på att det bör finnas ett antal verk som elever bör läsa under sin grundskoleutbildning - såväl moderna verk som litterära klassiker. Jag skulle vilja att denna idé utvecklades ytterligare till att ha ett fokus på feministisk skönlitteratur, på böcker som behandlar rasism och etniska minoriteter, samt HBTQ-litteratur som ifrågasätter normerna som råder i skolan. På så sätt bekantas dels eleverna med alternativa tankesätt och genom att ta del av känslorna och tankar i dessa böcker väcks förhoppningsvis också empati för människor olika en själv.

Vad tycker och tänker du? Kom gärna med utvecklingar på vad jag skrivit här, eller ifrågasätt de svagheter som kan finnas.

-----

Tomas Selin

Framtiden stavas Öppenhet!

2011-07-25T20:34:00.005+02:00

Vi har sett en attack på demokrati - en attack på öppenheten i samhället. När jag hörde om attacken i regeringskvarteren tänkte jag som många att det var en terroristattack från någon islamistisk grupp. Först upplevde jag det inte som någon överraskning med tanke på Norges delaktighet i Nato och i insatser runtom i världen - och därtill med hänsyn till de terroristattackar vi skådat runtom i världen och även i Stockholm.

Självklart kändes det tungt, men vad som slog mig var tanken av att vi måste försöka uppnå en öppnare och mer rättvis värld. En värld där vi alla kan respektera varandra. En värld där vi kan enas kring gemensamma spelregler inom vilka vi kan leva utefter egen övertygelse - och respektera de olika fredliga vägar som finns att välja.

02.00 i lördags ringde väckaren och jag begav mig till jobbet. Först under min frukostrast förstod jag vad som hänt i Norge - och att terroristattacken inte kom från någon islamistisk grupp utan en nationalistisk dåre.

Olika motiv, men delvis samma problematik vad gäller hur vi ska motverka framtida dåd mot civilbefolkning och demokrati. Ökat informationsflöde, det internationella resandet och EU har gjort oss mindre påverkade av nationsgränser i vardagen - dock finns det fortfarande hinder. Det finns fortfarande människor som påverkas av krigsföring, av fattigdom och av svält. Det finns fortfarande individer som inte tillåts utbilda sig, resa fritt eller vara öppna med sina sexuella läggningar.

Detta är en problematik som vi måste jobba med såväl inom Sverige och EU som vidare internationellt! Ur mitt perspektiv finns det vissa punkter där vi måste arbeta konsensuellt för förbättringar.

Integration.
Öppna gränser.
Ökad ekonomisk jämlikhet.

Bättre integration.

För mig handlar detta om att förbättra vägen för invandrade in i det svenska samhället. Vi måste utveckla utbildningen och de möjligheter till detta som ges. Detta för att kunna optimera möjligheterna att förstå varandra i samhället och ta vara på de kunskaper och intressen som finns. Vi måste försöka hitta vägar för invandrade att snabbt komma in på arbetsmarknaden, och öka möjligheterna för de som ännu inte behärskar svenska att arbeta kring de områden inom vilka de kan tänkas vara utbildade. Vi måste försöka ge de individer som kommer till Sverige möjligheten att hitta sig själva i ett nytt land såsom Sverige är för dessa, möjligheten att utveckla sig själva och knyta kontakter till andra individer i samhället.

Öppna gränser.

Vi måste arbeta för en värld där födelseland eller etnicitet inte spelar någon roll för var denna kan tänkas vilja leva och verka - EU är ett steg på vägen. Bistånd och att arbeta för bättre villkor utomlands likaså. Dessa är institutioner och medel som vi måste ta vara på och utnyttja maximalt för att skapa en öppnare värld med ökad förståelse. Vi måste arbeta för ökad möjlighet för flyktingar att komma till Sverige och mötas av ett samhälle där vi snabbt kan erbjuda utbildning och integrera dessa i ett europeiskt samhälle. På så sätt bidrar vi också till en minskande vi och dem-känsla som annars kan uppfattas i världen, och ökar samtidigt möjligheterna för de som kommer till Sverige att röra sig fritt i världen.

Ökad ekonomisk jämlikhet.

Vi måste se vårat ansvar som ekonomiskt privilegierade! För ökad jämlikhet inom Sverige krävs en välfungerande skola, bra och likvärdig sjukvård åt alla, samt medel för att hjälpa de utsatta i samhället att ta vara på sin potential. Vidare måste vi arbeta i Europa - med insatser, såväl ekonomiska som vetenskapliga och humanitära. Det finns väldigt många utsatta i bl.a. de gamla öststaterna som har långt ifrån en human tillvaro. I detta arbete är självklart EU den kanske viktigaste instutionen. Arbetet för hur vi ska arbeta för ökad öppenhet internationellt är delvis lika som inom Europa - vi måste se det ekonomiska ansvar som västvärlden har. Vi måste bidra med kunskap och humanitär hjälp. Vi måste se till att kunna erbjuda ett hem för de som drabbas av krig eller inte kan leva fritt i sina nuvarande hemländer - flyktingar - detta gör vi genom den förbättrade integration som jag skrev om under den första punkten.

Genom ökad ekonomisk jämlikhet, och förbättrade förutsättningar för alla att välja den väg de önskar gå tror jag att vi motverkar konflikter såväl nationellt som internationellt - konflikter som baseras på såväl ekonomiska orättvisor som olikheter i hur vi lever våra liv!

Om vi arbetar för att förbättra ovanstående punkter - och fortsätter sprida budskapet om en öppen värld - öppenhet - så kan vi också visa de krafter som ligger bakom terrorismen som drabbat Oslo att framtiden är en tid för öppenhet och möjligheter istället för konservatism och trångsynthet.

Vi får inte blunda för den kunskap som historien ger oss!

Framtiden erbjuder möjligheter - vi måste förvalta dessa möjligheter och ta vara på den kunskap världen kan ge oss. I framtiden ska vi alla kunna dela på samma jord och resa runt denna så många gånger vi önskar. KOMMUNIKATION kära medmänniskor. Kommunicera det budskap ni tror på, så kan vi övertyga varandra om det vi tror på.

-----

Tomas Selin

Inte bara reformer - en bred allianspolitik

2011-07-07T17:07:00.005+02:00

På Twitter skrev jag tidigare i dag att Alliansen torde ha förändrat det svenska partisystemet för en tid framöver - att det inte känns rimligt med en regering som inte är en koalitionsregering.

I dagens DN skriver ledare Erik Helmersson om hur Alliansens framtid beror på huruvida Moderaterna delar med sig av makten eller inte. Min första tanke på detta var det självklara - varför? Eftersom M är det överlägset största partiet inom Alliansen är det självklart att de också ska ha mest makt.

Det femte jobbskatteavdraget kommer att diskuteras i Riksdagen till hösten, en viktig fråga för Alliansen men kanske ännu viktigare för Moderaterna. Alliansens politik har de senaste åren främst kommit att handla om ansvarstagande vad gäller ekonomin, samt att fortsatt driva arbetslinjen vilken gynnar de som arbetar - framför allt de som tjänar mycket på sitt arbete. Självklart skall det vara så att arbete lönar sig, men är det inte dags att låta ekonomin plana ut, återhämta sig, visa stabilitet innan vi fortsätter med skattesänkningar? Som socialliberal vill jag lyfta fram de grupper som inte är lika priviligerade som Moderat-väljarna. De medborgare som behöver ekonomiska satsningar på annat än skattesänkningar för att kunna fungera i samhället. Det börjar bli dags att satsa på bostäder för unga och barnfamiljer, satsa på funktionsnedsatta, och ge resurser till vård och framför allt skola!

Alla vinner på ett välfungerande samhälle. Alla vinner på att leva i ett land där medborgarna upplever att en rättvis politik förs.

Jag tror att det är viktigt att förstå att alla som röstar på Moderaterna inte enbart eftersträvar skattesänkningar, men ändå lägger sin röst på M då de blivit det mest synliga alternativet i Alliansen. Jag tror att om allianssamarbetet skall fungera fortsättningsvis krävs ekonomiska satsningar på områden som är viktiga för övriga tre allianspartierna - skola, omsorg, miljö, företagande, minoriteter etc - inte bara reformer som ändrar spelreglerna inom dessa områden.

Ett öppet och fungerande samhälle kräver rättvisa förhållanden och möjligheter för alla medborgare - det innebär inte att alla skall leva lika utan att det skall finnas utrymme för alla att styra sin egen skuta.

-----

Tomas Selin

Stödröstande demokrati?

2011-06-29T14:24:00.004+02:00

En sänkt riksdagsspärr till 0,29% skulle öka det demokratiska värdet och öka engagemanget bland medborgarna. I går skrev jag ett inlägg som hade den pågående demokratidebatten om ungas engagemang som utgångspunkt, i dag känner jag att det är dags att ytterligare samla argumenten för min lösning och mitt förslag.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle partier med tydligare fokus ha en chans till politiskt inflytande, och medborgarna skulle kunna rösta tydligare utefter frågor som definierar deras vardag snarare än stora klassfrågor som inte längre definierar svensk politik lika tydligt.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle medborgarna inte behöva känna att de slänger bort sin röst när de väljer att rösta på något annat än de åtta etablerade riksdagspartierna, och alltså fullt ut kunna rösta efter engagemang och på ett alternativ som är mer likt väljarens sätt att resonera.

Med en riksdagsspärr på 0,29% skulle vi kunna få ned stödröstandet. I de valundersökningar som görs, och när politik generellt diskuteras finns det de som uppger att de röstat på ett "mindre" parti inom respektive block för att inte riskera att något parti inom en allians hamnar utanför Riksdagen. Att resonera på detta sätt torde inte vara alltför positivt för den demokratiska återspeglingen. Behöver väljarna inte i lika stor utsträckning oroa sig över att deras röst skall hamna utan parlamentarisk representation kan större fokus läggas på vilken fråga/åsikt/åskådning som är viktigast.

En tydlig vägvisare till riksdagspolitikerna.

Som jag skrev i gårdagens inlägg borde Riksdagen snarast föra upp frågan om en sänkt spärr på agendan eftersom detta kräver grundlagsändring, och detta är ett beslut som måste tas nu för att inte systematiskt hamna efter den allmäna politiska opinionen. Exempel på att en så låg gräns fungerar är Nederländerna, ett land där minoriteter politiskt respekteras mer än i många andra europeiska länder tack vare ett tydligare konsensustänk.

-----

Tomas Selin, liberal statsvetenskapsstudent.

Sänkt riksdagsspärr för ökat politiskt engagemang

2011-06-28T14:04:00.004+02:00

Analysen att unga svenskar inte bryr sig om demokrati presenterades av Staffan Lindberg i DN-debatt 20110603. Detta inlägg möttes av kritik i dagens DN-debatt av en kvartett akademiker från Örebro- och Göteborgs universitet. Dessa menar att frågor om röstköp och om starka ledare inte går att applicera på det svenska politiska klimatet, till skillnad från hur Lindberg tolkar unga tillfrågades svar. Oavsett så tycker jag att det är viktigt att ifrågastätta det politiska engagemanget bland svenskar generellt och de unga i synnerhet. Jag upplever att allt färre sätter sig in i politiska frågor och därför antingen förlitar sig på webbtest eller ännu värre inte röstar alls, samtidigt som äldre medborgare röstar efter ideologisk dygd när vad som skiljer svenska partier i det postindustriella samhället snarare är sakfrågor. Mitt uppfattning är därför att den svenska politiken formellt måste anpassas till de samhälleliga attityderna kring politik.

Sänkt riksdagsspärr för ökat politiskt engagemang bland svenska medborgare!

I Väljare, svenskt väljarbeteende under 50 år, av Holmberg och Oscarsson (2004) beskrivs en förändring i attityderna hos de svenska väljarna med ett ökat fokus till sakfrågor och en "partiboom" där alltfler småpartier startas runtom landets kommuner och landsting. Denna utveckling stämmer överens med hur Peter Mair skrivit om demokrati i flertalet texter om utveckling av partisystem i flera av världens länder.

En viktig fråga torde sedermera vara hur vi i Sverige skall agera för att förändra de politiska systemet till en något mer aktuell modell samt hur vi skall engagera medborgarna i politiken. Mitt förslag som lösning för ett potentiellt stort demokratiproblem är sänkt riksdagsspärr.

Nederländerna är ett av de länder i världen som ofta klassificeras som ett av de mest liberala med hänsyn till mänskliga- och minoriteters rättigheter, något som kan härledas till att de minoriteter som söker representation oftast får delta vid politiska samtal, samt att deras parlamentariska spärr ligger så lågt som 0,67%. Detta innebär parlamentarisk representation för fler grupper eller partier, och en konsensusinriktad politik som får till följd att färre beslut upplevs marginalisera grupper i det parlamentariska arbetet (JW Duyvendak i Blasius 2001). Den holländska gränsen är 0,67% med hänsyn till de 150 platser i deras parlament, i Sverige borde vi alltså kunna ha en riksdagsspärr på 0,29%.

Med en riksdagsspärr på 0,29% kan även väljarna lägga fokus på viktiga sakfrågor, eller frågor för minoriteter - istället för att behöva lägga fokus på den mer övergripande politiken för att inte riskera att slösa sin röst på ett alternativ som inte når parmentarisk representation. Detta torde vara en viktig demokratifråga, att alla medborgare upplever att deras röst räknas och att de genom sin röst representeras i det nationella parlamentet. Som tidigare hänvisat går utvecklingen i samhället och inom politiken mer och mer mot sakfrågor då de flesta riksdagspartier oftast är väldigt överens gällande de större frågorna, det bör alltså vara medborgarnas rätt att rösta utefter dessa sakfrågor om så önskas.

Ur en demokratisynpunkt bör alltså Riksdagen snarast ta upp problematiken i detta och skapa en förändring (grundlagsförändring) så att demokratisynen 2022 kan vara ajour med samhällsuppfattningen 2022.

-----

Tomas Selin, liberal statsvetenskapsstudent.

Bögar med makt

2011-05-31T19:16:00.004+02:00

Skickade i går in min kandidatuppsats i statsvetenskap. Jag skrev om hur bögar i det politiska toppskiktet ser på representation, i förhållande till svensk partipolitik och grupprepresentation. Och lite mer därtill. Här är ett "abstract" på min text.

Abstract (Gays of Power)

The aim of this composition is to present and analyze male homosexual politicians’ views of their political task, to see who they represent in connection to Swedish party politics and group representation. The cause for this work is the non-existing previous research on this matter in Sweden, and the differences that might occur between gay men and for example women, where research has been broad. The theory, on which this essay is partly constructed and analyzed, is representation ideas from various contributors, among them Anne Phillips and her work on The Politics of Presence. The method through which this will be answered is interview based, with an inductive approach, and the material being analyzed with help from the theory chapter.

The essay is based on five interviews with openly gay politicians from five Swedish parties, which have all been conducted by me.

The analysis show how the gay politicians follow the logic which implicitly rules Swedish politics, politics of ideas, while all of the politicians mention the value of experiences to different extent. The more liberal of the politicians tend to stress ideas more than experience, and that politics may not be only about the interests of a certain group. This while the more socialistic politicians have a different rhetoric when it comes to experience, saying how it makes decisions easier to make and how it provides them with legitimate suggestions for political change.

This all while also bringing forward the attitudes against gays in politics, and the heteronormativity which is perceivable still yet, and even in the top politics of Sweden.

Key words: Political representation, queer politics, the politics of presence, political attitude, gay, homosexuality

Centerliberalerna?

2011-03-14T20:35:00.000+01:00

När jag först hörde förslaget om ett ihopslaget Folkpartiet/Centern skrek någonting inom migNEJ! Inte för att jag som uttalat liberal och folkpartistisk har något emot Centerpartiet utan för att jag tycker det är positivt att vi har sju etablerade partier vilket ger valfrihet, något jag ser som positivt för demokratin (jag vet att SD sitter i Riksdagen, men väljer att ignorera det för stunden). Om du inte har hört något om förslaget Centerliberalerna så är det något som lagts fram av ungdomsförbunden för respektive parti, men stod på programmet redan under Fälldins tid i C. Jag förmodar att förslaget kommer ur att båda partierna är förhållandevis små och att det finns en eventuell risk att först och främst C ska missa riksdagsspärren i kommande val - jag tycker också att det är viktigt att C finns kvar i Riksdagen, men ser ändå fördelar med två separata partier.

Anledningen till att jag ställer mig emot en fogning av partierna är delvis att jag har svårt att föreställa mig att många av de landsortsbor som i dag röstar C skulle rösta på Fp. Jag ser en risk i att vissa av Centerns röstare skulle se det som att de sista resterna av Bondeförbundet skulle vara borta och eventuellt rösta mer åt vänster - självklart finns också en risk att tappa röster åt Moderaterna till höger om var Centerliberalerna skulle placeras. Jag har svårt att se var detta parti skulle vinna röster. Som jag nämnt förde Fälldin frågan under tidigt 70-tal men fick internt ett nej, vilket signalerar om att även om idén om ett etablerat liberalt parti funnits tidigare så finns det opinion emot ett sådant förslag inom partierna. Folkpartiet har något en position som det mesta skolpartiet inom svensk politik, och eftersom Centern som parti inte vill förstatliga skolan känns detta som en spricka i en av Folkpartiets viktigaste frågor.

Samtidigt kan jag inte blunda för de fördelar som skulle kunna komma genom att bredare försöka etablera liberalismen inom svensk partipolitik, visst är det så att de flesta svenska partier i dag har en del liberalism i sin politik men jag ser ändå Folkpartiet och Centern som de två tydligast liberala alternativen. Dessutom beundrar jag som liberal Maud Olofsson och hennes krafttag för entreprenörskap och småföretagande. Ibland diskuterar jag och en av mina vänner, som identifierar sig som centerpartist, politik och ofta håller vi med varandra i många frågor, vilket skulle kunna tala för att en sammanslagning vore möjlig, om än inte nu så med tiden. Samtidigt är vi också oense när vi kommer till vissa frågor, och visst finns det meningsskiljaktigheter inom alla partier, men varför ta bort ett alternativ om det inte behövs?

Jag inte tänker dra någon slutsats gällande ett ställningstagande för eller emot Centerliberalerna, utan syftar med detta inlägg mer till att ställa argument mot varandra och göra det upp till var enskilda läsare att väga dessa själv - kommentera gärna med synpunkter. Avslutningsvis vill jag dock poängtera att svensk politik inte längre handlar lika mycket om klass som under första halvan av 1900-talet, utan handlar mer och mer om sakfrågor - vilket är typiskt för många postindustriella länder. Ett argument för Centerliberalerna är att kunna utmana Moderaterna som det största partiet inom Alliansen, jag frågar mig om detta egentligen är viktigt. Är inte det viktiga att kunna ge svenska folket så många alternativ som möjligt och låta dem avgöra vilka frågor som är viktigast? Om något alternativ borde vara aktuellt för att rädda mångfalden inom svensk politik så är det enligt mig att arbeta för en sänkning av riksdagsspärren.

Tomas Selin

Socialdemokratin med Juholt?

2011-03-11T20:34:00.000+01:00

Vilken politik som Socialdemokraterna står för i mars 2011 upplever jag att vi vet väldigt lite om. I alla fall om vi inte är socialdemokrat och håller koll på partiets utskick. En ny partiledarkandidat har i alla fall presenterats och det lär väl bli Håkan Juholt som väljs till ledare för partiet på kongressen om någon vecka.

Innan jag hoppar in i duschen och drar iväg till universitetet för seminarium tänkte jag dock ställa en fråga - har det svenska Socialdemokraterna inte förstått vad som gjort att de socialdemokratiska partierna överlevt i länder som genomgått liknande kriser den de haft i Sverige, alltså Nederländerna, Tyskland och Storbritannien?

Det som gjort att socialdemokratin lyckades komma tillbaka på 90-talet tros vara att alla dessa partier gjorde en tydligt markerad förnyelse. De höll kvar vid de viktigaste frågorna, såsom jobb och välfärd, men gick annars över till en betydligt mer liberalt markerad politik - The Third Way, en väg mot mitten och en politik som kunde tilltala såväl arbetarklass som medelklassen. Jag har ingen personlig erfarenhet av Juholt, och Mona Sahlin gav honom inte den befordran i partiet som han själv och partiets vänsterfåra hoppats på. Juholt ligger enligt uppgift från media betydligt mer till vänster än den väg partiet styrt in på med Mona Sahlin vid rodret, men kanske även med Persson, han förefaller heller inte vara särskilt engagerad för exempelvis HBT-rörelsen (en jämställdhetsväg som Sahlin förde in partiet på). Jag tror att Socialdemokraterna med Juholt vid spetsen kommer att vända medelklassen ryggen, och föra en politik som anno 2011 inte heller bygger ut välfärden eller skapar de jobb som "arbetarklassen" kräver. Sverige har en ny arbetarklass, en grupp som kräver att en ny sorts jobb skapas och som kräver politik som främjar småföretagande, något som socialdemokratin inte visat sig ha erfarenhet av.

Har Socialdemokraterna som parti råd med en tredje valförlust? Är det här det sista försöket innan partiet lägger de marxistiska tankarna åt sidan?

Sverige 2011 har en ekonomi som är anpassad till den liberala marknadsekonomin, och där har vi lyckats bli riktigt starka. Vår ekonomi går framåt samtidigt som, och trots att, vår krona har stärkts mot andra valutor - främst Pund och Euro. Vi ska inte ta ett steg tillbaka på världsmarknaden, vi ska fortsätta gå framåt och låta våra företagara konkurrera på en internationell marknad, för där kan vi slåss och vinna. Jag är stolt över att kalla mig folkpartist, men jag är också otroligt imponerad av hur Reinfeldt styr Sverige och hur Borg som finansminister och moderat identifierar sig som feminist. Sverige 2011 är något betydligt mer progressivt och häftigt än Sverige under Hansson, Erlander, Palme eller Persson.

Tomas Selin

Anton Hysén kommer ut - dags att sätta fokus på makt.

2011-03-10T20:33:00.000+01:00

I går, 20110309, kom Anton Hysén ut som homosexuell för offentligheten genom en intervju i tidningen Offside, som sedan citerats flitigt inom såväl dagspress, som internet och bloggosfär. Jag väljer att se det som ett tecken på att det är dags att börja blogga igen. Det har varit ett långt break, nu är det dags att ta upp kampen med honom och alla andra. Jag vill vara försiktig att hävda att vi alla går samma kamp till mötes, för jag tror att vi alla har så olika perspektiv i vårat kämpande - jag vill snarare prata om den universella kampen. Låt oss alla föra en kamp.

Vad Anton Hysén gör när han kommer ut är att föra fokus till maktstrukturer, såväl synliga som osynliga, såväl inom fotboll och idrott som i hela samhället. Redan 1994 fick Sverige världens första regering som hade en 50/50-könsfördelning, det var stort. I Sverige har vi haft en öppet homosexuell minister och flera öppet homosexuella riksdagsledamöter, det är bra. Men det betyder inte att kvinnor inte diskrimineras i samhället eller att homosexuellas rättigheter premieras.

I fallet fotboll är den dominerande makten heteronormativitet, när bögskämten kommer in i omklädningsrummet så är dessa roliga främst i sin befängdhet - att så manliga män som fotbollsspelare skulle böga sig är ju inte direkt troligt. I TV4:s Kvällsöppet sade Hysén att de skämtat om hans homosexualitet från båda håll, vilket inte behöver vara negativt om hans sexualitet mottas med respekt och värme från lagkamraterna. I så fall skulle jag vilja hävda att skämtandet blir att göras medveten om vilka normer som tidigare rådit - bara så kan man göra något åt dem. I mitt hem (jag är en homosexuell man som bor med två kvinnor) skämtar vi ibland dagligen om att vi är just en man och två kvinnor, att jag som man har sexuell makt över dem, något jag inte anser förtrycker någon av oss utan snarare får oss att inse att vårat levnadssätt går emot den heteronormativa bilden. Jag hoppas att du som läser detta hänger med i mitt resonemang. Att man i ett fotbollslag där det finns en öppet homosexuell kille drar bögskämt kan vara ett synliggörande av den dominerande normen i samhället och skämten blir också som ett tecken på det befängda i att det skulle störa lagkamraterna att en i laget är homosexuell. Hänger du fortfarande med?

Något som jag tror är viktigt är att inte förbjuda användandet av vissa ord eller vissa skämt - att tabugöra någonting är inte rätt väg att gå, det är att osynliggöra det.

Min kamp under våren blir ett fortsatt arbete i att sprida liberala åsikter och mitt perspektiv på världen. Jag kommer under våren att försöka lära mig mer om politik, ideologi och hbt-frågor, jag kommer att skriva en kandidatuppsats inom statsvetenskap med HBT-tema. Min kamp blir också att få Anton Hysén att bli min pojkvän, men det blir lite mer perifert, så hjälp mig gärna om ni har kontakterna... <3

Tomas Selin.

Låt oss regrediera sjukförsäkringen, eller inte...

2010-10-28T20:31:00.000+02:00

Replik till rödgröna representanters inlägg i DN-debatt 28/10-2010, "Vi söker ett brett stöd för en mänskligare sjukförsäkring".

I Dagens Nyheter 20101028 drar de röd-gröna än en gång upp specifika sjukförsäkringsfall för att kritisera sjukförsäkringen. Ännu en gång specifika fall där inte alla detaljer läggs på bordet och där slutsatser dras om framtiden utan resultat från kommande prövningar.
De röd-gröna kritiserar den nya reformerade sjukförsäkringen som är mer individanpassad och som innehåller fler prövningar för att kunna återinföra personer i arbetslivet. Detta genom att ta upp fallet "Annika Holmquist", som med muskelsjukdomen Akromegali ska utförsäkras... är inte sanningen den att Annika faktiskt först ska kallas till arbetsförmedlingen för att där utvärderas huruvida hon ska återförsäkras in i vidare sjukförsäkring eller om hon åter ska testas mot arbetsmarknaden? Och om "Annika Holmquist" faktiskt bedöms vara arbetsför, bör vi då inte respektera de som faktiskt har helheltsbilden av både hennes sjukdomsbakgrund och genom den sorts arbete genom vilket det är aktuellt att hon åter ska in på arbetsmarknaden?

Jag vill kritisera är de röd-grönas förkärlek till att dra fram specifika fall om "urförsäkring" när det faktiskt handlar om en omförsäkring - en vidare bedömning om sjukdomsläget. Föredrar de röd-gröna en politik där vi inte gör individuella prövningar och inte ger människor möjligheten att bli friska och sen få en ny chans på arbetsmarknaden?
Alla dessa specifika fall. Är det inte fegt? Att uttala sig om människor där de regeringsbildande politikerna faktiskt inte kan svara, för de har inte tillgång till deras journaler, och de har inte rätten att som företrädare för regeringspartierna uttala sig om specifika individer.

Ännu ett specifikt fall är "Maria" med otoblig lungcancer. "Tack" för alla detaljer i det fallet. Marias sjukdomssituation, bedömd av läkare, borde alltså vara sådan att hon faktiskt kan arbeta trots sin sjukdom. Vad betyder det att hon har begränsad tid kvar att leva? Inte för att vara helt igenom cynisk, men det har vi väl alla. Jag säger inte att "Maria" inte är sjuk, men tydligen bedöms hon vara kapabel till arbete. Ska staten bevilja henne obegränsad "semester" så att hon istället helt tappar tron på sig själv som fungerande människa i samhället?

Åter till debattinlägget; de röd-gröna skriver om 40 000 kommande utförsäkringar som någonting negativt. För det första, delar av dessa kommer att omförsäkras, men det kommer även att vara flera tusen individer som "införsäkras" för första gången. Alla som blir sjuka blir inte kroniskt och konstant sjuka, de blir faktiskt friska igen. Om människor inte skulle föras in i arbetslivet igen efter sjukdom skulle vi snart inte ha något arbetskraft i Sverige.

Avslutningsvis;

Är det inte intressant att "det är inte bra för landet när regeringen så hårt låser sig" är ett citat från ett inlägg som delvis Socialdemokraterna-politiker står bakom, ett socialdemokratiskt parti som till skillnad från sina europeiska motsvarigheter sagt nej till förändring. Socialdemokraternas ovilja att förändras har gjort att de förlorat två val i rad. Deras ovilja att likt de socialdemokratiska partierna i Tyskland och Nederländerna, samt Labor i Storbritannien, ta "The third way" har inneburit att de inte lyckas täcka hela nationens intresse. Det block som i Sverige stod för förändring var Alliansen, med de Nya Moderaterna i spetsen. Det finns inte längre någon funktion för Socialdemokraterna att fylla i centrum, de har blivit ett periferiparti. Och Vänsterpartiet - förändring? Ett tidigare kommunistiskt parti som "förändrats" men fortfarande har en uttalad kommunist som partiledare.

Mona Sahlin, lösningen på sjukförsäkringen är inte en regression till den politik som ni fört. En politik där friska människor plötsligt varit kroniskt sjuka och tappat tron på sig själva. Tron på möjligheten till att åter komma in på arbetsmarknaden...

"Lojaliteten med de människor politiken är till för måste vara större än partilojaliteten" - också från inlägget i DN.

Maria Wetterstrand, känns något bekant? Alliansen-partierna har inte fått mandat av sina väljare för regressionspolitik eller samarbete med de röd-gröna.

Av Tomas Selin, liberal, och statsvetenskapsstuderande vid Stockholms Universitet.

Sverige ska vara ett öppet och liberalt land

2010-09-19T20:30:00.000+02:00

Är härligt mätt efter chili con carne men känner ändå ett visst sug efter något sött. Funderar på om jag ska springa iväg till ICA och köpa mig något trots att valvakan har dragit igång. Det här verkar bli riktigt spännande... visst hoppas jag att Sverigedemokraterna hamnar under 4-procentsspärren och att Alliansen når majoritet, men om de nu tar en plats i Riksdagen så tycker jag att det är dags för de tidigare riksdagspartierna att analysera varför ett missnöjes- och främlingsfientligt parti får så mycket röster som de får. Och visst hoppas jag att Alliansen i så fall kan samarbeta med Mp.
Kanske behöver Sverige ett kraftigare arbete för förståelse inför andra människor, för människor av diverse etniciteter, religioner, sexuell läggningar och så många fler faktorer. Kanske behöver Sverige betydligt mer insatser för integration.
De som kommer till Sverige måste synas och integreras - tidigare medborgare måste förstå att alla människor vill lyckas på egen hand. Inga vill leva på bidrag eller på andra människor, men vi måste ge medlen att klara sig i det svenska samhället. De som kommer till Sverige kämpar för att kunna leva ett värdigt liv i Sverige och vill säkerligen alla ha samma chanser och möjligheter som vi andra har.

Sverige ska vara ett land för solidaritet och öppenhet! Vi ska ge alla, såväl tidigare medborgare som nya, som blivande, lika möjligheter att leva och verka i ett framgångsrikt och öppet Sverige. Ett Sverige med liberala värderingar där alla har möjlighet att vara sig själva, samtidigt som vi ska acceptera varandra - även om vi väljer att leva mer konservativt än "normen" eller mer öppet och fritt än "normen".

Jag hoppas att vi alla kan fundera över hur vi ska öppna upp Sverige!

Oavsett valresultat så är jag optimistisk för framtiden! Jag vill leva i ett öppet och liberalt Sverige!

Tomas Selin.

"Arbetslöshetsanalys" inför Valet på söndag

2010-09-17T20:29:00.001+02:00

Alliansen har sänkt skatterna, det har alla känt av. Många har upplevt att de fått mer i plånboken men vissa är dock ändå kritiska till de prioriteringar som gjorts i ekonomiskt svåra tider och verkar snarare vara för en utbyggd offentlig sektor med fler jobbtillfällen inom denna.

Hur bygger man välfärd? Med välfärd menar jag sjukvård åt alla, skola, rättsväsende, hög sysselsättning, jämlikhet etc. Är det genom höga skatter och en väldigt stor offentlig sektor?
Min åsikt är att det vore en väldigt kortsiktig lösning för välfärden. Visst skulle arbetslösheten sjunka nu och pengar rulla in till statskassan nu. Men hur ser det ut om 10 år i ett land där folket inte konsumerar och där det därför inte finns ett behov av fler arbetstillfällen - och det behövs ännu högre skatter för att statskassan inte ska sina? Stimulerar det ekonomin, och sprider det riskerna? Med en stor offentlig sektor så blir många svenskar beroende av att staten går bra (inte går med förlust) och att vi inte behöver låna pengar utifrån. Med en stor offentlig sektor så blir en stor del av befolkningen beroende av vilka beslut som tas av politikerna på riksnivå.
Är det inte istället bättre med flera stora, medelstora och små företag som drivs autonomt? Min åsikt är att det är bättre om den svenska befolkningen har olika arbetsgivare, om vi är flexibla på arbetsmarknaden och att arbetsmarknaden stimuleras.
Jag tror att det görs genom lägre skatter. Med lägre skatter kan fler anställas, och det blir fler skattebetalare - alltså kan den totala summan skatter ändå tillåtas växa trots att varje medborgare får mer pengar att konsumera, samtidigt som vi inte blir beroende av en enda aktör - staten. När folket får mer pengar efter skatt så konsumeras mer - mer tjänster, mer byggen, mer hushållsnära tjänser, fler nya bilar etc. Det blir stimulerande för samhället och plötsligt har vi en hållbar utveckling där välfärden inte försämras samtidigt som var och en av oss är fri att själv förfoga över en ännu större andel av sin inkomst.

Vill du få mer eller mindre pengar i plånboken kommande mandatperiod? Vill du ha ett samhälle med flera aktörer och god konkurrens som skapar ett mer framgångsrikt Sverigeoch fler alternativ för oss svenskar?

Rösta på Alliansen i Valet på söndag!

Tomas Selin.

Därför lägre skatt!!!

2010-09-17T20:29:00.000+02:00

Jämlikhet i Sverige

2010-09-17T20:28:00.000+02:00

Vi i Sverige lever i ett av världens mest jämlika länder vad gäller genus. Nära hälften av riksdagsledamoterna är kvinnor och nästan lika många är män. Där är vi ett föregångsland! Men visst finns det klyftor i samhället och de måste åtgärdas. Vad gäller skillnaderna mellan kvinnor och män så måste desynliggöras och framgångsrika kvinnor måste uppmärksammas. Om vi ser framgångsrika kvinnor inom fler områden så tror jag att detöppnar upp för fler att gå den vägen - och det öppnar upp ögonen på de som tror att kvinnor inte kan göra jobbet, inte kan ta framgångsrika beslut och leda stora företag. Vi har aldrig haft någon kvinnlig statsminister i Sverige, men under senare tid har det funnits många färgstarka kvinnor inom politiken - Maud Olofsson, Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Maria Wetterstrand, Anna Lindh och inte minst Birgitta Ohlsson! De har inte bara representerat "kvinnan", utan har visat att kvinnor kan vara såväl liberala, som entreprenörer, miljöaktivister och vänster. Vad vill jag säga med detta? Att det inte är ett problem? Nej, men att framstående kvinnor inom svensk politik har kommit att stå för mycket mer än ... "kvinnor" - de kan vara mer än sitt kön, och de kan vara förvånansvärt likatänkande män.
Jag tror inte att vi löser jämställdhetsproblemen genom kvotering av kön inom politik eller inom bolagsstyrelser. Men vi lever ipatriarkala strukturer som har en lång historia, och även om det är långt kvar så har vi kommit till en tid där det går ökat fortare att bryta mot de tidigare strukturerna. Därför tror jag att kvinnor som Antonia Ax:son Johnson och Christina Stenbeck kan visav ägen för fler kvinnor som är på väg upp inom stora svenska bolag. Finns väl kvinnor på plats, med "kvinnliga perspektiv" - så tror jag att företagarsverige är redo att förstå hur kvinnor kan vara lika kompetenta som en framgångsrik man. Därför behöver vi inte kvotering i Sverige, vi behöver lika rättigheter för alla!

Lika rättigheter för alla ska inte bara gälla heterosexuella kvinnor och män, det ska även gälla homosexuella kvinnor och män, t-personer - vilket etniskt ursprung du än har, var dina föräldrar än är födda - var DU än är född! Det ska inte spela någon roll. I ett framgångsrikt och rättvist Sverige ska det handla om DIN kompetens!

I Sverige har vi kommit så långt att det är dags att inte bara se till representation av genus, men det är fint att vi börjat någonstans.

Vill du rösta för feminism eller representation genom andra än heterosexuella män så finns det andra alternativ än vänster-kommunistiska-rosa Fi! (Rösta inte på genus, rösta på en fråga som DU tycker är viktig - det finns kvinnor som representerar mer än bara sitt kön)

Rösta på Alliansen i Valet på söndag!

Kryssa den otroligt duktiga och drivna folkpartisten Birgitta Ohlsson, feminist och EU-minister.
Kryssa Folkpartiets Amanda Brihed för att rösta in Sveriges första transsexuella riksdagsledamot!

Tomas Selin.

Problemet med Socialdemokratin och Vänsterblocket

2010-08-30T20:27:00.000+02:00

Vad händer om Alliansen vinner? Varför skulle en alliansseger i Valet 2010 leda till ökad välfärd för Sverige - ökad rättvisa och bättre levnadsförhållanden? Självklart för att nyckeln till ett stimulerat samhälle är ökat privat företagande och en fortsatt förbättrad skola!

Ett samhälle med rötter i socialismen, som företräds av det röd-gröna samarbetet, innebär fler jobb inom offentlig sektor. Vad händer med lärlingsjobben om det blir regeringsbyte? Vad händer med de skattesänkningar som stimulerar arbetsmarknaden? Då pratar jag inte om jobbskatteavdrag som så klart lockar folket till arbete, nej jag syftar på de sänkningar av arbetsgivaravgifter som gör det aningen billigare för företag att anställa fler - fler som då inte längre behöver bidrag - och fler skattebetalare (skattesänkningarna betalar på så sätt sig själva genom sänkta skatter, men fler som betalar ... vilket leder balans i totalsumman skattepengar).

Dessutom är min åsikt att ett samhälle där folket är alltför beroende av staten, bl.a på grund av jobb inom offentlig sektor, är ett sårbart samhälle som riskerar att fallera om makten missbrukas. Människor fråntas möjligheten att påverka sin egen levnadsstandard, sin egen frihet. Är det demokrati?

Hence, the separation of powers (att skilja på beslutsfattande, dömande och exekutiv makt)... När för mycket makt samlas på samma ställe blir det lättare att missbruka den, och risken för missbruk ökar.

Rösta på Alliansen i valet 2010!

Tomas Selin

Statens roll i samhället

2010-08-28T20:26:00.000+02:00

"Bakom varje kollektivt beslut döljer sig särintressen som ockuperar staten för sina syften, och därför bör man minska statens storlek." - Public choice-teorin beskriven i DN-debatt 20100828 av Leif Lewin, professor i statsvetenskap.

Därför tror jag på nattväktarstaten, alltså en stat som finns till för att skydda medborgarna. Därför tror jag på en stat som bara erbjuder det vi alla, gemensamt behöver - rättsväsende, SKOLA, sjukvård, tandvård etc..

[Därför kommer jag att lägga min röst på liberalismen och Alliansen i valet 2010. På grund av min tro att vi alla bäst gör våra egna val så vill jag inte se en vänsterregering med en tillbakagång till mer statligt styrande över samhället generellt, mer skattepengar till underhåll av statliga aktiviteter och mer statliga beslut gällande min vardag.]

Mitt liberala samhälle - med skyddsnät

2010-08-28T20:25:00.000+02:00

För vissa framstår kanske min liberalistiska åskådning som osolidarisk. Som en kommentar till mitt tidigare inlägg om vad jag tror på så måste jag förtydliga att det handlar om en ideologioch någon form av utopi. Min människosyn är realistisk och jag vet att det finns de som misslyckas, och de som gör mindre lyckade val vid upprepade tillfällen.

Jag fick kritik på det tidigare inlägget; att min vision av samhället är dömt att misslyckas om man sociologiskt tittar på människans beteenden. Enligt kritiken, och säkert enligt många andra så krävs en stark stat med en stor offentlig sektor.

Jag undrar - hur ska denna offentliga sektor se ut? Hur långt ska statens armar sträcka sig? Visst kan jag se ett kollektivt ansvar för våra medmänniskor, men att de som betalar för detta ansvar blir de som får ut minst av det är inte rättvist eller en möjlig verklighet - de som tvingas betala kommer inte att vilja bidra. Vad finns då kvar av den välfungerande och starka staten?

Hur mycket ska samhället tvingas betala för de som misslyckas? Jag tror att det handlar om att stärka incitamenten för att lyckas, och detsamma mot att behå misstag alltför många gånger. Om det är samhällets uppgift att hjälpa de som fattar mindre lyckade beslut måste också armarma att göra så förlängas. Om det är samhällets ansvar vid varje misslyckande så måste medlen för att förhindra fortsatta misslyckanden bli starkare och mer välfungerande. Vid upprepade misslyckanden ska det inte finnas någon möjlighet att inte utnyttja den hjälp som i så fall finns. Visst ska vi ha ett solidariskt samhälle, men också ett välfunderande samhälle som missbrukas.

I Sverige är inte alternativet; en vänstersida som erbjuder socialt skyddsnät mot en högersida som står för Var man för sig själv. Att vi ska ha kvar viss offentlig sektor med ett socialt skyddsnät som tillåter människor att begå misstag är lika självklart som att vi i Sverige fortsatt ska ha marknadsekonomi. Min syn på Valet 2010 är att det handlar om hur mycket vi som bidrar till samhället ska få tillbaka - hur effektiv staten ska vara (hur mycket spill av resurserna som vi ska ha) - hur bra skola vi ska ha - vilka möjligheter vi ska ha till ökad sysselsättning (något som bidrar till en mer effektiv och lyckosam statsapparat).

Rösta på Alliansen i Valet 2010!

Tomas Selin

Den populistiska demokratin.

2010-07-22T20:24:00.000+02:00

Populistisk demokrati. Rätt eller fel? Vad är demokrati?

Jag kom precis ur duschen, där den inbyggda radion sände mig ett program från ... P3 eller P4. För stunden diskuterades hur partier och politiker använder sig av marknadsundersökningar för att nå ut till väljarna och för att kunna ta upp frågor kring ämnen som är populära i samhället just nu. Alltså en populistisk politik. Såväl den sakkunnige som programledaren verkade tycka att detta vore tragiskt om så är fallet - att svensk partipolitik är populistisk.

Varför? Ja, vidare resonemang lyssnade jag inte på då jag kände att mina bestyr i duschen var avklarade. Vidare kände jag inte heller att jag behövde lyssna, då det för mig känns självklart att svensk politik ska vara populistisk. Att demokratin ska vara populistisk.

Om den Svenska demokratin ska fungera så måste vi som svenskar värna om att vara ett progressivt land med vårakonservativa grunder. Självklart ska vi värna om den politik som växt fram under de senaste seklerna, som har gett oss defri- och rättigheter och det samhälle vi i dag kan njuta av i Sverige. Men för att ta oss an framtiden måste politiken hela tiden anpassas till moderna samhällsfrågor. Hur görs då detta om inte genom att lyssna till folket.
En personlig dröm vore att en dag få kalla mig själv politiker. En representant för folket. Självklart tycker jag då att en politiker ska ha sin ideologiska grund - vad tror jag på? vad fungerar i samhället? Alltså att politikern ska tillhöra ett parti, eller om ni så vill - ett block. En sida. Är jag höger eller vänster? Därefter ska så klart politikern lyssna till folkopinionen. Vad är viktigt för folket, hur ställer jag mig till denna fråga utifrån min värdegrund. Hur ser jag på denna fråga liberalt? Hur ser jag på denna fråga utifrån våra mänskliga fri- och rättigheter? Därefter kan politikern nå ut till människorna med sin syn på frågan. Representera sin åsikt och därefter få representera de människor som tror som denne politiker - eller det parti som tycker som den personen. Hänger du med i resonemanget?

För mig räcker det inte med sju alternativ eller sju synvinklar till frågor - frågor som då kanske är desamma val efter val, om nu inte politiken ska vara populistisk... För mig så handlar en representativ demokrati om att politikerna ska ta upp frågor som är viktiga för opinionen - för folket. Självklart handlar också den representativa demokratin om att politiker har ett ansvar om att inte ta upp frågor som inte är hållbara i samhället - som kan skada välfärden eller demokratin. Alternativ till frågor som inte är hållbara för samhället i längden.

Om du nu läst igenom hela detta inlägg så hoppas jag att du förstått varför jag tycker att politik och demokratier ska vara populistiska. Nya frågor ska stå till grund för varje val. Nya synvinklar ska finnas representerade. Tack för att du läste detta inlägg. Kommentera gärnaom du håller med eller om du vill ge din egen syn på frågan.

Tomas Selin.

Sveriges sjuksköterskor - vår tids revolutionärer

2008-05-21T11:09:00.003+02:00

För att citera Grynet - TA INGEN SKIT!

Det tänker inte Sveriges sjuksköterskor göra. De accepterar inte sina dåliga löner och ingen har väl missat den pågående strejken med kvinnor som halvt "marcherar" utanför ingångarna till sjukhusen? Speciellt inte jag, eftersom att de militanta kvinnorna slagit läger utanför den ingång jag passerade varje morgon på väg till bussen under min praktik i Nordmaling.

Ännu en gång (likt förra inlägget) frågar jag mig själv vart jag vill komma... ...Jo, är det inte lite stenålders-like, eller i alla fall 1700/1800-tals-like att hålla på med strejkande? Det är lite, som tidigare skrivet, revolutionärt över det? Jag menar, borde det inte finnas bättre sätt att lösa konflikter på. Min åsikt är att strejk är ociviliserat och lite som att föra ett krig istället för att fredsmedla med Clinton.
Nu förstår jag att DU som läser kanske är lite irriterad och tycker att landets sjuksköterskor gör ett fantastiskt jobb och förtjänar minst lika mycket som en läkare eller jurist, för det är ju ändå de som får ta itu med alla sjuka i vårat land. Jovisst, men nej - en sjuksköterska utbildar sig inte lika länge som varken läkare, advokat, eller för den delen en lärare. En sjuksköterska har inte samma ansvar som läkaren, och det finns inte samma efterfråga på en sjuksköterska som en advokat. Så är samhället. Tyvär är samhället också byggt så att vi i Sverige ska kunna gå ut i strejk när det passar oss, och som i sjuksköterskornas fall - ställa in 9800 operationer och 29000 undersökningar. Det finns något som kallas löneförhandling, ta den individuellt istället - alla arbetar olika bra och bör därför ha olika lön. Eller? Även om du har samma uppgifter som någon annan betyder det inte att du är lika bra, du kanske är sämre - eller kanske t.o.m. bättre.
Nu kommer jag själv, som lärare med dålig lön, självklart tvingas gå med i något fack och säkert själv sitta där utanför ingången till Artediskolan om 25 år, men kom då ihåg att jag sitter där med skam och att jag ser ner på mig själv.
Passar inte lönen och förmånerna - säg upp dig! (Men oj, blir du då utan arbete? Är städerska bellow din rang? Okej, fortsätt då med den lön du får eller utbilda dig till någonting annat.)

Kårhusdemonstrationen 68 & hur lite svenska studenter har att tänka på.

2008-05-20T13:34:00.003+02:00

Lyssnade i helgen på P3 när de sände någon form av dokumentär om ockupationen av kårhuset i Stockholm 1968. Hur de vänstervridna ungdomarna ringde dit alla sina vänner, som såklart övergav pågående sysslor för att få demonstrera. Vet inte riktigt vad de demonstrerade mot, frågan är om de själva visste - men jag tror att det hade något att göra med att universitetspaparna fick bra lön medan de inte hade det så bra. Ja, usch.. universitetsmänniskor - varför ska de få hög lön, de ska ju bara lära en allt man behöver kunna i sin utbildning. Idiotiskt!

Sen pratade de med någon kvinna som varit med på den där tiden. De undrade om hon fortfarande kallade sig marxist-leninist, men hon visste inte riktigt. Kvinnans åsikt var att det där bindestrecket emellan fick det att låta så hemskt. Ok?
Hur som helst, hon tyckte att det var helt idiotiskt att man har flyttat ut studenterna på landet, eftersom att politikerna tydligen ansett att de ställt till med för mycket bråk inne i stan. Jo, precis. Studenterna i Stockholm bor på landet. Hur långt tar det förresten att ta sig till Östermalmstorg från Universitetet? 5 min. 8? 10? Hur som helst, det är lång tid om man snabbt vill in och slåss. Och förresten, ställer inte vi studenter till med jävligt mycket skit? I Umeå har vi iofs förpassats till Ålidhem - Landet.

Vad är min poäng. Jag vet nog lika lite det som studenterna som demonstrerade i kårhuset 68. Jag vill ändå visa att jag är upprörd och att studenter i Sverige alltid har haft det jävligt bra. Vi har haft så lite att tänka på att vi kan hobbydemonstrera när vi liksom känner att vi inte får tillräckligt mycket festa.
Studentliv i USA imponerar mig, jag har pratat med en kille som varje eftermiddag efter en dag i skolan sätter sig och jobbar i en reception och som "springpojke" för att tjäna pengar till sina studier. Imponerande.

Därför blir höstens mål såklart; mindre festa, mindre klagomål och ett mer seriöst jag. - Självklart finns det motsättningar såsom att vara fadder i insparken, men det kan man kanske alltid hoppa av, eller bryta mot någon av reglerna så att de slänger ut en.

Puss och kram!

Frågor om religion

2008-05-11T22:16:00.002+02:00

En dag förtjänar ibland två inlägg, speciellt om man inte bloggat på 20 dagar.

Nå, dagens fråga - som väl egentligen dök upp redan igår eller i fredags. Gällande muslimer.

Inom Islam förbjuds en mängd substanser och ageranden - vet inte exakt vad som står i Koranen, men det är den bild jag fått - men ändå så står samlas de utanför Västerbottens Islamiska Förening och suger på sina giftpinnar? Förklaring?

- Får man bruka tobak?
- Är alkohol också okej?
- Vad gäller droger som kokain och hasch?

Tell me.

Den udda arten.

2008-05-11T09:53:00.002+02:00

När de kommunicerar så ljuder det inte riktigt som när vi gör det. Om du pratar med någon så kan jag liksom koppla bort det och försvinna in i något annat, men när de pratar så skär det med full kraft igenom allt. Ipod. Drömmande tankar. Cat's Eye.

Varje gång jag entrar köket så liksom hälsar de artigt, fast bara ett Hello, men undviker gesten att sträcka fram sin hand. De blir på något udda sett nervösa, som om de är rädda för mina ben som syns när jag bär korta shorts, eller som om jag vore en riktigt farlig varelse medan deras hanar är det enda som de tillåts kommunicera med. Jag tror att jag är den farliga, vita mannen - Han som inte får nämnas vid namn. När jag steker min hamburgare liksom vänder de sig om, men när jag kryddar kan de inte hålla sig längre och är tvungna att kika lite (men bara kika lite).

Det är något med den - Den konstiga okommunicerande asiatiska kvinnan i korridoren.

Vote 4

2008-02-25T09:05:00.001+01:00

VOTE! VOTE! VOTE!